Just nu är livet inte på topp, en mycket nära person till mig har nämligen nyligen gått bort. Efter den första chocken med massor gråtattacker, funkar väldigt bra att gråta i duschen, då ingen ser en. Så har jag varit väldigt nedstämd, inte så att jag har kunnat tagit på vad det är utan bara nedstämd helt enkelt. Men så igår när jag skulle ta fram näsdukar inför begravningen som varit i dag så började tårarna rinna. Känns bara så löjligt att börja gråta när man plockar fram näsdukar liksom. För min del så var begravningen extremt jobbig, jag vet att det aldrig är lätt. Men jag började gråta innan vi gick in i kyrkan. Sedan fortsatte det bara. Men som tur var så hade jag mina nära och kära i min närhet och vi stöttade varandra. Hade ni inte varit där för mig så hade jag inte klarat av situationen. Tack för att ni finns!
Om man ska se något ur en något positiv synvinkel så vet jag att du slipper lida längre och att du efter knappt 18 års väntan får träffa din älskade igen!
Men det gör ju inte mina känslor svagare. För som det nu känns så fattas du mig verkligen!