Livet upp och ner

Sedan sist har det mest varit jobb, familjen och allt som vardagen innebär.

Senaste tiden har fallen av patienterna med coronaviruset inom regionen ökat lavinartat. Därför har våran vardag blivit allt mer osäker. Vi fick för någon vecka sedan det färdiga schemat för tio veckor framåt. Bara några dagar senare fick vi veta att schemat kan komma att förändras efter regionen vilja. Därför kan man inte planera varken sitt liv eller sin jul. Skulle även kunna flyttas till en annan arbetsplats, till avdelningen för coronapatienter eller på någon annan avdelning på sjukhuset. Som en person som älskar ordning och reda, att kunna planera gör detta att det blir allt mer jobbigt.
Även restriktionerna från folkhälsomyndigheten samt de från skolan påverkar oss lika mycket som alla andra. Men det och den osäkerhet som regionens beslut har medfört har livet blivit svårare. Därav tystnaden här inne.

Hur som helst så ska jag ha en dag på jobbet, först administrativa uppgifter på förmiddagen för att sedan ha ett möte med kollegorna som jobbar natt. Lär gå åt många koppar kaffe under dagen, redan två stycken intagna.

Höstlovet blir inget lov

Efter den lediga helgen är det nu dags att börja arbetsveckan. Två nätter nu i början och sedan tillbringa helgen på jobbet. I helgen har vi fått lite gjort här hemma men även endel tid till återhämtning och att ladda batterierna inför långverkan på frita och jobb. Trotts att det är höstlov kommer barnen att inte vara lediga mer än någon dag. Men tror inte det går någon nöd på dem då frita har en trevlig planering inför veckan. Helgen avslutades i går med ett besök hos mina föräldrar för mys och umgänge. Med hem fick vi blandandet med oss äpplen och äppelmos, tänk så snälla de är. Nu samla ihop sig för att åka till jobbet för natt 1 av 5 denna vecka.

Snart här igen!

Avslutande av sommartiden

Idag har vi alla här hemma varit lediga. Det betyder inte att vi inte gjort något alls. Vi har plockat ihop alla utemöbler inför vintern. Det medan barnen krattat löv, lekt och tjafsat med varandra, sådär som bara syskon kan tjafsa med varandra.

Att jag har ledigt inatt var inte uttänkt sedan tidigare, fanns ingen baktanke till det. Men jag är inte ledsen att jag fick ledigt denna helg. Jag har arbetat andra nätter när vi får över till vintertid, kan meddela att det är tungt att jobba denna natt då man jobbar 11 timmar utan rast. Visst kan man få en lugn natt, men den kan också vara en natt då man inte hinner mer än dricka lite vatten stående någon gång under hela natten. Hur som helst är och känns 11 timmar betydligt mer än det normala 10. Så mina tankar går till flickorna som befinner sig på avdelningen på sjukhuset just i natt.

Åter igen laddad för jobb

Veckan började med att jag fick missa ett möte på jobbet för att istället vara hemma med sonen då han var snorig igen. Hade fixat barnvakt nästan hela veckan och skulle hämta läxor till honom så att han inte skulle missa för mycket när han är hemma för lite snorighet. Fick då reda på att de nu hade förändrat reglerna för sjukdom utan att informera oss föräldrar. Det innebar att han var välkommen tillbaka till skolan idag. Skönt att han inte missar mer än nödvändigt. Även skönt att inte behöva utnyttja möjligheten till barnvak mer än nödvändigt. Då kan man kanske få barnvakt vid andra tillfällen istället. Innebär också att jag kommer kunna jobba mina nattpass som jag har på schemat under denna vecka. Vet att det är tänkt att vi ska vara ett bra gäng dom jobbar vilket gör det extra roligt att åka till jobbet. Efter att fixat till mig och tagit ett par koppar kaffe känner jag att jag är i fas och är laddad för en natt på jobbet.

Tillbaka till vardagen

Nu har livet här hemma gått tillbaka till vardagen. Båda barnen har börjat skolan, Fritjof i ettan och Matilda har börjat förskoleklass. Själv har jag Och maken gått tillbaka till jobbet efter semester, föräldraledighet och annan ledighet. I nuläget väntar vi på att sonen får sitt schema för läsåret, enligt lärarna är det inte klart än. Matilda däremot har lite svårt att inse att de lediga dagarna mitt i veckan är över. Men det är väl bara en tidsfråga tills hon kommer in i allt ordentligt. Båda klasslärarna för läsåret känns som vettiga läraren med båda fötterna på jorden och med ett bra sunt förnuft. Sedan får man se hur relationen till dem utvecklas men de båda har givit ett bra första intryck.

Innan skolan började och maken hade semester blev det en dag på Kolmårdens djurpark och en dag på High Chaparral. Vilket var två mysiga dagar tillsammans med familjen innan vardagen knackade på.

Jobb, utflykt och godis

I helgen jobbade jag mitt sista helgpass för den här sommaren eller i alla fall innan semestern börjar. Har dock några pass kvar men det är ett par vardagsnätter. Trotts att jag inte brukar träffa min familj så mycket de helgerna jag arbetar. Men den här helgen har det blivit ännu mindre då de hade en liten tripp till huvudstaden och träffade sin mamma/farmor. Jag kände att jag saknade familjen något så enormt. Men det är väl som ordspråket säger, ”Man saknar inte kossan förrän båset är tomt”.

Idag har jag haft en ledig dag. Medan sonen var och lekte hos en kompis så åkte jag och lilltjejen åkte dels och veckohandlade och sedan var vi på Cloetta och handlade lite godis. Blev som sagt lite godis men framförallt en trevlig utflykt för dottern och mig.

Hur tänker människor egentligen?

Vet inte hur folk tänker egentligen. Nu när sommaren kommit så verkar folk tro att det är fritt fram att träffas och umgås tätt inpå varandra. Man ser släktträffar och andra tillställningar där man sitter tätt intill. Man verkar strunta i att hålla distansen till varandra. Det roliga är att man ser sådana som jobbat med patienter som har covid-19. Att man efter att fått denna erfarenhet sedan utsätter sina nära och kära för risken förstår jag inte. Jag kan förstå att studenter som vill fira dagen med släkt och vänner. De tar ju bara studenten en gång i livet.

Tänk på att hålla distans

Men att dra ihop andra tillställningar som tillexempel släktkalas där ett flertal personer är över 65-70+, är ansvarslöst och rent av korkat. Som vårdpersonal väntar man bara på att antalet covid-19 patienter kommer öka kraftigt vilket kommer få långtgående konsekvenser på samhället i stort och vårdpersonal i synnerhet. Det räcker med 1,5-2 meters avstånd så det borde inte vara så svårt. Så för allas skull så hoppas jag att människor tänker med huvudet och fortsätter att hålla distansen till varandra.

När livet kommer emellan

Det har varit tyst här inne ett tag. Det har förutom social distansiering på grund av Corona varit jobb, ta hand om barnen och hemmet som kommit emellan. Här hemma har våren kommit även om det nu på förmiddagen har snöat lite. Det har varit en period med relativt varmt väder så utemöblerna är på plats och använts flitigt. Träden har blivit gröna och gräsklippnings säsongen har börjat.

Säsongen för klippning av gräsmattan har startat.

Rabarbern växer så att det knakar så det är dags att skörda rabarber för första gången för året. Funderar på om man ska göra lite rabarberkräm eller om det blir rabarberpaj istället.

Rabarberplantan för ett par veckor sedan.

Corona virus

Under de senaste veckorna har man sett de stora motsättningarna mellan olika generationer. Alla dessa 70+ som inte håller sig hemma trotts alla de uppmaningar att just göra det. Sedan har man sett att de fått hat av yngre som anser att de som trotts rekommendationerna är ute i folksamlingar borde avsäga sig vården om de skulle bli sjuka.
Det kanske är att ta i med sådana drastiska åtgärder. Men jag förstår verkligen inte hur de människor som är i riskgrupperna tänker när de trotts rekommendationer ändå rör sig mycket ute och det för deras stora nöjes skull. Säger experter att man ska hålla sig ifrån folksamlingar och hålla sig hemma så bör man följa dessa råd och göra som experterna säger. Det istället för att vara obstinata och bara tänka på sig själv. Men med vetskapen om att man tillhör en riskgrupp samt de riskerna som finns och hur sjuk man verkligen kan bli av viruset så skulle jag om möjligt hålla mig inne och hålla mig relativt ensam. Borde inte vara så betungande då det handlar om en begränsad tidsperiod. Är inte hälsan och livet viktigare än den korta tiden av tillfredsställelse som de känner av att vara i det normala sociala sammanhanget.
Snälla alla som är 70+, håll er hemma så mycket som möjligt utan att träffa andra människor, det är för er egna hälsas skull.

Tufft schema även i fortsättningen

Inne på tredje veckan med studier och jobb samtidigt som man ska vara fru och mamma. Känns som tröttheten är total hela tiden. Skulle helst lägga mig ner och sova i en vecka eller två. Men det blir det ju inte bättre av så det är bara att fortsätta med allt. Att dottern sedan är inne i en ”jag vägrar sova” period gör det inte lättare att orka med allt. Jag känner att jag inte är en ungdom längre som orkar att ha massor av bollar i luften på olika ställen samtidigt. Dock ser ljuset i tunneln. Bara några veckor kvar av detta tuffa schema.

Tycker dock att kursen är riktig intressant och ger mig mycket nya infallsvinklar i arbetet med palliativ vård. Det svåraste var att läsa om barn inom palliativ vård. Vilken fruktansvärd situation att vara i, att ens barn är så sjukt att man vet att den kommer avlida inom en snar framtid.

Tufft område att läsa om.

Tyvärr tror jag att jag kommer möta mycket motstånd av kollegor när jag försöker implementera nya sätt att arbetet inom detta område. Men när jag är klar med kursen så kommer jag ha en större möjlighet att motivera och därmed kunna sätta press på olika yrkesgrupper att göra den palliativa vården bättre.