Åter på arbetet efter semestern

Nu har jag är arbetat en vecka, 50 timmar efter semestern. Sprungit ett antal meter, skrivit in ett antal patienter och räddat livet på ett par av de jag varit ansvarig för. Detta gjorde att jag igår efter att jag gick av hade svår huvudvärk och även svårt att varva ner men när jag sen somnade så sov jag över ett halvt dygn med några få uppvaknanden.

Bristen på vårdplatser och många svårt sjuka patienter gör att arbetsmiljö är allt annat än den perfekta. Visst kan man skriva avvikelser på arbetsmiljö men hinner man knappt dokumentera det viktigaste och man springer allt snabbare för att hinna med det viktigaste, patienternas liv och hälsa. Att man dessutom knappt vet vad man själv heter när man åker hem så är man knappast sugen på att arbeta mer övertid än nödvändigt för att skriva avvikelser på hur arbetssituationen egentligen ser ut. En arbetssituation som sedan länge varit ens vardag. Även om man är trött fysiskt efter en arbetsdag så är det psykiskt mer utmattande. Speciellt när man är en väldigt empatisk ger mycket av mig själv i form av omsorg och omtanke om patienterna. Att finnas där för patienterna.

Sammanfattningsvis så kan jag säga att det idag känns det som jag inte alls haft semester och skulle behöva vara ledig några veckor till. Men det är bara att bryta ihop och komma igen för att i morgonkväll åter stå på jobbet färdig för att vara mitt bästa jag för patienterna. Men det blir nog bättre inom snar framtid då man kommit in i tempot igen eller sänkt de egna ambitionerna.

Regeringens vill lägga 50 miljoner på fler vfu-platser

I dagens medicin kan man läsa om att regeringen ska skjuta till pengar för att nya vfu-platser för sjuksköterskeutbildningen. Visst måste mer pengar till men problemet jag ser är att arbetsplatserna inte har tillräckligt med sjuksköterskor som kan ta emot studenter. På min arbetsplats är det tillexempel tre sjuksköterskor som tar emot studenter. Detta med tanke på att vi har en väldig ung arbetsgrupp och många av de fast anställda arbetar natt. Dessutom är det många hyr sjuksköterskor på avdelningen. Detta gör sammantaget att alla studenter som vi måste ta emot får gå med två personer som går heltid och en som bara går halvtid då hon läser till specialistsjuksköterska. Visst ser situationen olika på olika avdelningen med på många ställen ser man liknande situationer vad gäller personalstyrkan. Måste även se till studenternas miljö att lära sig yrket i. Det är inte optimalt att vara många studenter hos en och samma handledare.
Därför ser jag det som problematiskt att regeringen enbart tänkt att skapa mer platser. Börja i ställer från rätt håll och se till att kompetent personal vill vara kvar så att medan sedan kan sluta till pengar till att skaffa fler platser för studenterna hos kompetent personal.

En bra början!

Inför valet gick den borgerliga sidan av det politiska landskapet till val på att de blandannat skulle sänka priserna på drivmedel. De som känner mig vet att jag inte inte sympatierar bed det blå/bruna blocket. Men måste säga att just i denna fråga gillar jag. De har inte hunnit ta plats i regeringen än men från att priset på drivmedel har legat en bit över 20 kronor så blir an glad att se vad som hänt med priset. Tycker fortfarande att det är alldeles för högt då man är så beroende av bilen när man bor på landet.

Fortfarande alldeles för högt pris, men det går neråt!

Bor man på landet som vi gör, samt att vi arbetar sådana tider som gör att det är omöjligt att använda kollektivtrafiken så måste man använda bilen. Blir inte bättre då kollektivtrafiken utanför städerna blir allt sämre så även om man arbetar kontorstid så är det fortfarande svårt att pendla med buss.

Jag vet att användandet av bilar på fossila drivmedel inte är det bästa för miljön. Men elbilar är ju inget alternativ i dagsläget då elpriserna har skjutit i höjden, samt att det i nuläget är elbrist i Europa. Att de i produktionen av elbilars batteri inte är speciellt möljövänliga är det kanske få som tänker på.

Var tar tiden vägen?

Veckorna går i ett rasande tempo. Känns inte så länge sedan dottern kom till världen eller iallafall gick på dagis/förskola. Men inom ett par veckor kommer hon att sluta ettan och till hösten börjar hon tvåan. Sonen börjar sista året på lågstadiet om ett par månader. Känns helt sjukt att de är så stora. Samtidigt som de är mammas och pappas små älsklingar så kan de analysera och ha åsikter om världen vi lever i. Våra små älsklingar som kanske inte är så små längre.

För åtta år sedan fick hon åka hem från BB och igår genomförde hon sitt första vårruset.
För nio år sedan provade han dopklänningen och i helgen njöt han av hotel vistelse samt shopping.

Det är när man kan jämföra barnen ungefär samma dag men olika år som man inser hur fort tiden går. Tyvärr börjar man uppleva det de äldre sagt så många år, att ju äldre man blir ju snabbare går tiden. Betyder det att jag börjar bli gammal?

Är det bara vi som reagerar?

Långfredagen tillbringades på Kolmårdens djurpark. Mycket trevligt besök, mycket djur som rörde sig i sina hägn. Djur som var alerta men som även njöt av värmen i solen.

Något vi reagerade på var beteendet hos många småbarnsföräldrar. Föräldrar som struntade i att barnen springer ner andra människor, inte sköter sig. Måste poängtera att jag anser att barnen gör ”fel” är inte barnens fel utan att det är föräldrarna som måste markera för barnet på något handlande inte är okej. Men många föräldrar under dagen gör ingen markering på något sätt vilket visar barnen att de gör helt rätt. Speciellt när de är flera familjer som umgås och parens umgänge verkar viktigare än att ge barnen deras fokus. Något som vi framförallt reagerade på var föräldrarnas nonchalans mot de regler som presenterats vid teatern i Bamses värld. Många av småbarnsföräldrarna struntade totalt i reglerna som delvis handlade om säkerhetsaspekter. Säger absolut inte att alla förändringarna betedde sig dåligt och väldigt respektlöst utan det var en klick som var som var sådana. Att vi reagerade beror nog på att vi alltid har ansett det viktigt att barnen lär sig rätt och fel. Att vi anser att man ska följa regler som är uppsatta.

Oj vad tiden går

Oj vad läge sedan jag skrev här. Men som så ofta tidigare så har livet kommit emellan. Förutom det vanliga med två barn och ett hem med allt vad det innebär så har hösten och början av våren gått i ett. Först och främst har en kär släkting lämnat oss. Blixten kom verkligen från klar himmel och även om jag inte hade jättemycket kontakt så fanns tankarna på henne ofta och det känns så tomt när personen är borta.

Dessutom har studierna rullat på i ett rasande tempo. Det ska vara studier på halvtid men när lärarna lägger upp uppgifterna som om de räknar med studier på minst 40 timmar så är det tungt att även arbeta halvtid. Dessutom genomgår jag en intern utbildning på avdelningen inom området stroke som spänner över ett halvår. Då jag vill suga åt mig så mycket som möjligt av utbildningen lägger jag ner mycket tid på inläsning.

Men jag har tänkt att försöka bli bättre att dela med mig av mitt liv och mina tankar.

Vaccination?

I samhället idag pratas det mycket om att man vill att Covid-19 ska försvinna eller iallafall kunna kontrolleras på ett sätt som gör att man kan återgå till en mer normal tillvaro. Nu har ett antal olika vaccin tagits fram gör att kunna göra det. Men jag har funderat mycket på hur människor tänker angående vaccinet för covid-19. Många av mina kollegor säger sig inte vilja ta vaccinet. Att deras tänk inte är ovanligt i dagens samhälle känns väldigt skrämmande. Själv anser jag att det är en självklarhet att ta vaccinet när man blir erbjuden detta. Anser att det är en samhällelig plikt att ta detta om man kan ta det. Det för att vi någon gång ska bli av med viruset. Eller iallafall för att kunna begränsa dess framfart.
Jag anser det även viktigt för att kunna träffa äldre släktingar, som tillexempel min mormor. Som jag inte kunnat träffa på cirka ett år då man inte vill riskera att eventuellt smitta henne med något.

Jag kommer tacka ja till vaccin!

Livet upp och ner

Sedan sist har det mest varit jobb, familjen och allt som vardagen innebär.

Senaste tiden har fallen av patienterna med coronaviruset inom regionen ökat lavinartat. Därför har våran vardag blivit allt mer osäker. Vi fick för någon vecka sedan det färdiga schemat för tio veckor framåt. Bara några dagar senare fick vi veta att schemat kan komma att förändras efter regionen vilja. Därför kan man inte planera varken sitt liv eller sin jul. Skulle även kunna flyttas till en annan arbetsplats, till avdelningen för coronapatienter eller på någon annan avdelning på sjukhuset. Som en person som älskar ordning och reda, att kunna planera gör detta att det blir allt mer jobbigt.
Även restriktionerna från folkhälsomyndigheten samt de från skolan påverkar oss lika mycket som alla andra. Men det och den osäkerhet som regionens beslut har medfört har livet blivit svårare. Därav tystnaden här inne.

Hur som helst så ska jag ha en dag på jobbet, först administrativa uppgifter på förmiddagen för att sedan ha ett möte med kollegorna som jobbar natt. Lär gå åt många koppar kaffe under dagen, redan två stycken intagna.

Älskade farfar skulle fyllt 100år!

Idag är det inte en vanlig dag utan det är dagen som min älskade farfar skulle ha fyllt 100år. Tänk att han skulle bli så gammal, min farfar, ha fyllt tresiffrigt. 100 år sedan han föddes. Det var samma år som Sverige gick med i Nationernas förbund, svenska kvinnor som var gifta blev myndiga samt det år som konstnären Zorn gick ur tiden.

Tyvärr får vi inte fira den med honom då vi förlorade honom alldeles för tidigt. Drogs bort från oss bara någon vecka efter min 10års dag. Det på grund av hans många år av rökning som gav honom lungcancer som fick en stor spridning i kroppen. Som vuxen har man kanske insett att han inte var helt felfri. Men för mig som barnbarn har jag bara glada minnen av honom, som värdens bästa farfar. En sådan farfar som man önskar att alla har.

Därför kommer ljus att tändas och mina tankar idag att gå till honom lite extra.

Corona virus

Under de senaste veckorna har man sett de stora motsättningarna mellan olika generationer. Alla dessa 70+ som inte håller sig hemma trotts alla de uppmaningar att just göra det. Sedan har man sett att de fått hat av yngre som anser att de som trotts rekommendationerna är ute i folksamlingar borde avsäga sig vården om de skulle bli sjuka.
Det kanske är att ta i med sådana drastiska åtgärder. Men jag förstår verkligen inte hur de människor som är i riskgrupperna tänker när de trotts rekommendationer ändå rör sig mycket ute och det för deras stora nöjes skull. Säger experter att man ska hålla sig ifrån folksamlingar och hålla sig hemma så bör man följa dessa råd och göra som experterna säger. Det istället för att vara obstinata och bara tänka på sig själv. Men med vetskapen om att man tillhör en riskgrupp samt de riskerna som finns och hur sjuk man verkligen kan bli av viruset så skulle jag om möjligt hålla mig inne och hålla mig relativt ensam. Borde inte vara så betungande då det handlar om en begränsad tidsperiod. Är inte hälsan och livet viktigare än den korta tiden av tillfredsställelse som de känner av att vara i det normala sociala sammanhanget.
Snälla alla som är 70+, håll er hemma så mycket som möjligt utan att träffa andra människor, det är för er egna hälsas skull.