Oj vad tiden går

Oj vad läge sedan jag skrev här. Men som så ofta tidigare så har livet kommit emellan. Förutom det vanliga med två barn och ett hem med allt vad det innebär så har hösten och början av våren gått i ett. Först och främst har en kär släkting lämnat oss. Blixten kom verkligen från klar himmel och även om jag inte hade jättemycket kontakt så fanns tankarna på henne ofta och det känns så tomt när personen är borta.

Dessutom har studierna rullat på i ett rasande tempo. Det ska vara studier på halvtid men när lärarna lägger upp uppgifterna som om de räknar med studier på minst 40 timmar så är det tungt att även arbeta halvtid. Dessutom genomgår jag en intern utbildning på avdelningen inom området stroke som spänner över ett halvår. Då jag vill suga åt mig så mycket som möjligt av utbildningen lägger jag ner mycket tid på inläsning.

Men jag har tänkt att försöka bli bättre att dela med mig av mitt liv och mina tankar.

Älskade farfar skulle fyllt 100år!

Idag är det inte en vanlig dag utan det är dagen som min älskade farfar skulle ha fyllt 100år. Tänk att han skulle bli så gammal, min farfar, ha fyllt tresiffrigt. 100 år sedan han föddes. Det var samma år som Sverige gick med i Nationernas förbund, svenska kvinnor som var gifta blev myndiga samt det år som konstnären Zorn gick ur tiden.

Tyvärr får vi inte fira den med honom då vi förlorade honom alldeles för tidigt. Drogs bort från oss bara någon vecka efter min 10års dag. Det på grund av hans många år av rökning som gav honom lungcancer som fick en stor spridning i kroppen. Som vuxen har man kanske insett att han inte var helt felfri. Men för mig som barnbarn har jag bara glada minnen av honom, som värdens bästa farfar. En sådan farfar som man önskar att alla har.

Därför kommer ljus att tändas och mina tankar idag att gå till honom lite extra.

Det som inte fick hända hände!

Nu börjar vi äntligen att landa. För ett par veckor sedan hände det som vi hoppats aldrig skulle hända. Sedan dess har det varit en bergochdalbana känslomässigt för hela familjen. Det var nämligen så att våran älskade hund, vår fina Ludde kom att somna in under traumatiska former. Vi visste att det han skulle somna in inom en snar framtid då han var 14 år och tre månader. En hund i Luddes storlek är allt över 10 år en bonus. Men även om insikten att han snart skulle somna in fanns så blev det chockartat för hela familjen när det hände så akut. När vi var hos veterinären så trodde hon att han hade drabbats av en stroke och därmed slagit ut centret för reglering av kroppstemperaturen.

Vi kommer alltid älska våran Ludde och bära med oss honom i våra hjärtan!

När livet blir uppochner!

Efter att varit sjuk sedan i torsdags så var det idag dags för mig att återgå till jobbet. Var verkligen taggad för det i går kväll. Men livet kan ändra sig snabbt. Våran älskade kungspudel Ludde rymde nämligen vid 21 tiden igår. Vi var ute och letade under perioder under större delen av natten men ingen Ludde syntes till. Jag fick göra det en period under kvällen och min man fick åka ut och leta under natten. Att det var så kallt som det var, nästan tio minusgrader, under natten gjorde det ju inte bättre. Sömnen inatt var inte av den bästa kvalitén då jag var orolig och ledsen över att han var försvunnen. När dottern väckte mig i morse vid strax innan klockan ringde vid fem imorse och ville gå upp så var hennes första fråga om pappa hade hittat Ludde. Min man fick ta en dag ledigt och vara ute och leta efter denna älskade lilla hund, även min älskade pappa kom och hjälpte oss att leta efter att han jobbat klart. Min dag kommer jag inte ihåg så mycket ifrån. Medan jag hade fullt upp och behövde fokusera på annat så funkade det. Men vid tillexempel lunchen så började känslorna svalla. Men jag hade helt underbara kollegor på avdelningen som verkligen brydde sig och stöttade mig. När vi skulle hämta barnen på förskolan så hade sonen och en kompis kommit på en utmärkt plan för att kunna locka fram Ludde. Även dottern hade pratat med sina kompisar om att Ludde var försvunnen och behövde hittas. När alla kommit hem så var uppgivenheten och ledsamheten stor, skulle Ludde någonsin komma hem igen? Men lika snabbt som det skedde under gårdagskvällen så förändrades allt på ett kick när grannen kom hit med Ludde. Hon hade hittat honom utanför sitt hus och lockat till sig honom med något han gillade. Så känslorna växlade från uppgivenhet till euforisk glädje.

Ikväll somnade familjen ovaggade efter den pärs vi haft under det senaste dygnet.

Tungt idag!

Idag är livet tungt för familjen! Vi ska nämligen på begravning av en nära släkting. Tungt för både Tomas och mig, dessutom så har vi inte haft någon möjlighet att få barnvakt så vi har barnen med oss på begravningen. Just nu är förhoppningen att barnen är lugna och sitter lugnt hos mamma och pappa under begravningen. Sedan under kaffet så är det mer okej om barnen har litenspring i benen.

Blandad vecka!

Matilda med sin födelsedagspresent från mammas mormor Kerstin!

I veckan har vi varit på begravning av den mest intelligenta personen i alla kategorier. Han var den som man ville fråga om man behövde ett bra råd. Man kunde alltid prata med honom om både samhällsfrågor och annat. Ett annat ämne som låg honom varmt kring hjärtat var historia. Hur som helst så blev det ett mycket fint sista förväl!

Förutom detta så handlade veckan mest om att studera inför tentan som jag gjorde i fredags. Men i går då firade vi världens sötaste lilla tjej. Som fyller 1 år på torsdag! Tråkigt att endel firade henne med ena armbågen. Att det var annat som drog. Även att endel som sagt att de skulle komma inte kom. Idag har det blivit att ladda inför nästa vecka. Innehållande Matildas födelsedag, plugg och mys med mina älsklingar. I morgon blir det nog öppna förskolan så jag får träffa lite folk och barnen får leka av sig.

Får mig att tänka…

Varför kommer alltid allting på en gång. Denna gång handlar det inte om några roliga saker utan saker som verkligen vänder livet upp och ner och som får en att tänka på vad som verkligen är viktigt i livet. Kommer då fram till att jag verkligen älskar mina barn, min man, föräldrar och resterande av nära och kära. Man bryr sig om dem vad som än händer och hur livet än ser ut.

Du fattas mig!

Just nu är livet inte på topp, en mycket nära person till mig har nämligen nyligen gått bort. Efter den första chocken med massor gråtattacker, funkar väldigt bra att gråta i duschen, då ingen ser en. Så har jag varit väldigt nedstämd, inte så att jag har kunnat tagit på vad det är utan bara nedstämd helt enkelt. Men så igår när jag skulle ta fram näsdukar inför begravningen som varit i dag så började tårarna rinna. Känns bara så löjligt att börja gråta när man plockar fram näsdukar liksom. För min del så var begravningen extremt jobbig, jag vet att det aldrig är lätt. Men jag började gråta innan vi gick in i kyrkan. Sedan fortsatte det bara. Men som tur var så hade jag mina nära och kära i min närhet och vi stöttade varandra. Hade ni inte varit där för mig så hade jag inte klarat av situationen. Tack för att ni finns!

Om man ska se något ur en något positiv synvinkel så vet jag att du slipper lida längre och att du efter knappt 18 års väntan får träffa din älskade igen!

Men det gör ju inte mina känslor svagare. För som det nu känns så fattas du mig verkligen!

En vecka som jag inte vill ha tillbaka!

Nu har det gått över en vecka sedan jag skrev här. Har känt att det har varit mycket, dels arbetet med den individuella examinationen för första kursen under utbildningen. Har även haft en gruppuppgift med studiegruppen som en del av examinationen. Så det har mest känts som man har jobbat och sedan skrivit den tidigare av uppgifterna. Sedan ska man ju hinna att umgås lite med älsklingen där emellan.Sedan så om detta inte vore nog så avled en mycket nära släkting till mig under natten till fredagen. Detta har gjort att men gått i ett visst töcken sedan dess. Har nog inte riktigt gått in ännu. Så det känns som det varit lite för mycket den senaste veckan.

Nu blir det att läsa genom studiehandledningen till nästkommande kurs som börjar i morgon.

Hoppas alla får en trevlig måndagskväll!

 

En gigant har gått ur tiden!

En av datavärldens största giganter har gått ur tiden. Det är nämligen Apples grundare Steve Jobs som har avlidit. Det efter att han kämpat en längre tid i motvind mot den bukspottskörtelcancer han haft sedan 2003. Han har funnits i företaget sedan 1979 tills idag,2011, med undantag mellan åren 1985-1997. Företaget har gått både upp och ner men under de senaste åren så har Apple varit ett av USA:s högst värderade företag. Bland annat produkterna Iphone och Ipad har gjort detta möjligt för företaget. Jobs jobbade fram till att han avgick som vd i augusti i år.

Men idag går tankarna till Jobs fru och barn som mist sin make och pappa. Vila i frid Steve Jobs!