Efter att varit sjuk sedan i torsdags så var det idag dags för mig att återgå till jobbet. Var verkligen taggad för det i går kväll. Men livet kan ändra sig snabbt. Våran älskade kungspudel Ludde rymde nämligen vid 21 tiden igår. Vi var ute och letade under perioder under större delen av natten men ingen Ludde syntes till. Jag fick göra det en period under kvällen och min man fick åka ut och leta under natten. Att det var så kallt som det var, nästan tio minusgrader, under natten gjorde det ju inte bättre. Sömnen inatt var inte av den bästa kvalitén då jag var orolig och ledsen över att han var försvunnen. När dottern väckte mig i morse vid strax innan klockan ringde vid fem imorse och ville gå upp så var hennes första fråga om pappa hade hittat Ludde. Min man fick ta en dag ledigt och vara ute och leta efter denna älskade lilla hund, även min älskade pappa kom och hjälpte oss att leta efter att han jobbat klart. Min dag kommer jag inte ihåg så mycket ifrån. Medan jag hade fullt upp och behövde fokusera på annat så funkade det. Men vid tillexempel lunchen så började känslorna svalla. Men jag hade helt underbara kollegor på avdelningen som verkligen brydde sig och stöttade mig. När vi skulle hämta barnen på förskolan så hade sonen och en kompis kommit på en utmärkt plan för att kunna locka fram Ludde. Även dottern hade pratat med sina kompisar om att Ludde var försvunnen och behövde hittas. När alla kommit hem så var uppgivenheten och ledsamheten stor, skulle Ludde någonsin komma hem igen? Men lika snabbt som det skedde under gårdagskvällen så förändrades allt på ett kick när grannen kom hit med Ludde. Hon hade hittat honom utanför sitt hus och lockat till sig honom med något han gillade. Så känslorna växlade från uppgivenhet till euforisk glädje.
Ikväll somnade familjen ovaggade efter den pärs vi haft under det senaste dygnet.