Livet upp och ner

Sedan sist har det mest varit jobb, familjen och allt som vardagen innebär.

Senaste tiden har fallen av patienterna med coronaviruset inom regionen ökat lavinartat. Därför har våran vardag blivit allt mer osäker. Vi fick för någon vecka sedan det färdiga schemat för tio veckor framåt. Bara några dagar senare fick vi veta att schemat kan komma att förändras efter regionen vilja. Därför kan man inte planera varken sitt liv eller sin jul. Skulle även kunna flyttas till en annan arbetsplats, till avdelningen för coronapatienter eller på någon annan avdelning på sjukhuset. Som en person som älskar ordning och reda, att kunna planera gör detta att det blir allt mer jobbigt.
Även restriktionerna från folkhälsomyndigheten samt de från skolan påverkar oss lika mycket som alla andra. Men det och den osäkerhet som regionens beslut har medfört har livet blivit svårare. Därav tystnaden här inne.

Hur som helst så ska jag ha en dag på jobbet, först administrativa uppgifter på förmiddagen för att sedan ha ett möte med kollegorna som jobbar natt. Lär gå åt många koppar kaffe under dagen, redan två stycken intagna.

Skulle ha varit i luften nu…

Nu skulle vi ha varit i luften. Vi kunde inte genomföra vår resa i juni för att fira makens fyrtio årsdag. När det stod klart att vi fick ställa in resan i juni på grund av coronaviruset så bokade vi om resan till nu under hösten, i samband med barnens höstlov. Men med tanke på utvecklingen av coronavirusets framfart har vi än en gång fått ställa in och flytta fram resan. Hoppas att vi slipper skjuta fram resan ytterligare en gång. Men hur det blir får vi se framåt våren och sommaren. Hur det än blir kommer dagen idag bli lite vemodigt då det var idag vi skulle ha suttit på flyget över Europa och Atlanten.

Sommarprat

Har någon av er lyssnat på några sommarprat denna sommar?

Smidigt att kunna lyssna på sommarprat när och hur man vill.

Själv har jag endast hunnit lyssna på några av årets sommarprat. Jag försökte verkligen ge Greta Thunbergs program en chans, men trotts det orkade jag inte lyssna klart. Kan meddela att det är en av de få sommarpraten som jag inte orkat eller velat lyssna klart på under åren.

Ett annat sommarprat som jag istället lyssnade till slutet och verkligen kan rekommendera är Anders Tegnells sommarprat. Det är ett både intressant och ett mycket aktuellt ämne. Han förklarar bland annat om hur han som statsepidemiolog tillsammans med sina kollegor på folkhälsomyndigheten bygger upp sina rekommendationer. Han lyfter fram att vi alla måste fortsätta med social distans då faran inte är över än. Sammanfattningsvis så är det en intressant betraktelse av livet det senaste halvåret. Från den tid då allt var som vanligt tills idag då vi befinner oss i en tid med väldigt osäker framtid.

Då jag inte än har gått på semester så har jag inte hunnit med så många sommarprat ännu. Men ser fram emot att hinna lyssna på fler av årets sommarprat. Tycker att det verkar finnas flera intressanta sommarprat i mitt tycke.

Hur tänker människor egentligen?

Vet inte hur folk tänker egentligen. Nu när sommaren kommit så verkar folk tro att det är fritt fram att träffas och umgås tätt inpå varandra. Man ser släktträffar och andra tillställningar där man sitter tätt intill. Man verkar strunta i att hålla distansen till varandra. Det roliga är att man ser sådana som jobbat med patienter som har covid-19. Att man efter att fått denna erfarenhet sedan utsätter sina nära och kära för risken förstår jag inte. Jag kan förstå att studenter som vill fira dagen med släkt och vänner. De tar ju bara studenten en gång i livet.

Tänk på att hålla distans

Men att dra ihop andra tillställningar som tillexempel släktkalas där ett flertal personer är över 65-70+, är ansvarslöst och rent av korkat. Som vårdpersonal väntar man bara på att antalet covid-19 patienter kommer öka kraftigt vilket kommer få långtgående konsekvenser på samhället i stort och vårdpersonal i synnerhet. Det räcker med 1,5-2 meters avstånd så det borde inte vara så svårt. Så för allas skull så hoppas jag att människor tänker med huvudet och fortsätter att hålla distansen till varandra.

Fuck Corona

Nu börjar jag tröttna på detta virus på riktigt. Idag skulle vi ha suttit på flygplanet över atlanten. Vi skulle ha varit påväg på semester där vi skulle fira makens födelsedag, när han fyllde 40år. Men viruset med stort C kom och omkullkastade alla planer. Vi fick boka om och åka i höst istället men nu verkar det som vi får boka om igen och åka på semestern lagom till att maken fyller 41.

Vi skulle ha suttit på flygplanet nu…

Corona virus

Under de senaste veckorna har man sett de stora motsättningarna mellan olika generationer. Alla dessa 70+ som inte håller sig hemma trotts alla de uppmaningar att just göra det. Sedan har man sett att de fått hat av yngre som anser att de som trotts rekommendationerna är ute i folksamlingar borde avsäga sig vården om de skulle bli sjuka.
Det kanske är att ta i med sådana drastiska åtgärder. Men jag förstår verkligen inte hur de människor som är i riskgrupperna tänker när de trotts rekommendationer ändå rör sig mycket ute och det för deras stora nöjes skull. Säger experter att man ska hålla sig ifrån folksamlingar och hålla sig hemma så bör man följa dessa råd och göra som experterna säger. Det istället för att vara obstinata och bara tänka på sig själv. Men med vetskapen om att man tillhör en riskgrupp samt de riskerna som finns och hur sjuk man verkligen kan bli av viruset så skulle jag om möjligt hålla mig inne och hålla mig relativt ensam. Borde inte vara så betungande då det handlar om en begränsad tidsperiod. Är inte hälsan och livet viktigare än den korta tiden av tillfredsställelse som de känner av att vara i det normala sociala sammanhanget.
Snälla alla som är 70+, håll er hemma så mycket som möjligt utan att träffa andra människor, det är för er egna hälsas skull.

Vilket föredöme är vi föräldrar?

Ibland undrar man var bilister fått sina körkort ifrån. Dels funderar man på det när man kör på de allmänna vägarna när man tillexempel kör mellan jobbet och hemmet ett antal gånger per vecka. Folk kör alldeles för fort och bara försvinner när man kör i högsta tillåtna hastigheten men även de extremt dåliga och farliga omkörningarna.
Men förundras om hur människor kör och parkerat vid skolan. Bör meddela att det finns gott om fria parkeringsplatser kring skolan när man både lämnar och hämtar sonen. Mellan parkeringen och skolan finns det en smal väg som har denna skylt

Även om den är mycket tydlig att dessa fem till sex platser bara är till för på och avstigning så ser man varje gång man besöker platsen att det är parkerade och tomma bilar som står där. Det då ägaren är inne och hämtar eller lämnar barn. Förstår inte vad som är så svårt att förstå?

Lite längre fram finns denna skyllt. Är på och avstignings platserna upptagna så parkerar endel här trotts att det är förbjudet. Därtill kan man tillägga att de riktiga parkeringsplatserna ligger lika nära skolan om inte närmare.

Förstår verkligen inte varför man inte följer skyltningen och trafikreglerna. De är där för våran och andras säkerhet. Antingen skiter de i det eller så har man fått sitt körkort med flingpaketet, frågan är vilket som ligger närmast sanningen?

Dessutom tycker jag det är viktigt att vi som föräldrar lär barnen trafikvett. Men det blir ju svårt när föräldrar inte beter sig på ett föredömligt sätt.

Orättvisor jag har svårt att förlika mig med

De som känner mig vet att jag kan brusa upp. Att jag kan brusa upp snabbt men sedan snart lugna ner mig. Vad är det jag brusar upp för är när folk far illa som en följd av någon annan persons handlande eller blir orättvist behandlade. När personer, vuxna eller barn blir illa behandlade av någon. När folk inte sköter sina jobb som de är ålagda att göra. När patienter får inte samma undersökningar eller behandlingar beroende på någon annans persons godtycklighet. Att tillexempel ett barn med samma symtom som en vuxen måste ha föräldrar som kan bråka för barnens skull medan vuxna med samma symtom får hels registret med undersökningar. Blir även mycket upprörd när patienter som inte har anhöriga som kan strida för patientens sak kan bli överkörda av vården medan de som har anhöriga med kontakter eller bara tillräckligt ”bråkiga” kan vården dansa efter deras pipa och patienten/anhöriga får det de vill. Det är bland annat allt detta som kan göra mig riktigt förbannad och så frustrerad över det samhälle vi lever i. Det samhälle som mina små älsklingar ska växa upp i.

Men de som känner mig vet att jag oerhört ofta kan bli irriterad och sen lugna ner med strax efter för att sedan be om ursäkt för att jag brusat upp.

Vad håller politikerna på med?

Frågan är vad våra folkvalda i riksdagen håller på med. I vanliga fall brukar Sverige ha en regering ca sex dagar efter valet, vilket skulle vara i mitten av september. Istället har det tagit till mitten/slutet av januari. Idag har det istället för sex dagar efter valet gått 129 dagar. Verkar idag som att denna väntan snart har tagit slut. På fredag kan en statsminister röstas fram.

Tiden sidan valet har handlandet av våra politiker i riksdagen varit på en sandlådenivå. Varken borgarna och de rödgröna har en egen majoritet, samt att Sverige demokraterna är landets tredje största partiet. Detta gör att partierna måste sammarbeta samt att då ibland också rucka på sina egna åsikter i sakfrågan. Det för att få en majoritet som kan tolerera en statsminister. Detta gör att det ibland måste  jämkas och att man ibland även måste svälja in stolthet. Mina barn som går på förskolan verkar veta mer om hur man samarbetar än de högt avlönade riksdagsledamöterna. Det är nu hög tid att de tar ansvar för landets framtid.  

Trotts att jag inte stödjer Sverige demokraternas politik så anser jag att man måste ta in även dessa i diskussionen. Det då det handlar om Sveriges idag tredje största parti och att det är av största vikt att de får vara med i den politiska diskussionen. Det handlar om den Sveriges demokratin. Demokratins framtid och att man som folkvalda behandlar den ansvarsfullt.

Fram tills idag så har det sett ut som ett nyval skulle vara enda utvägen. Men det tror jag tyvärr att Sverige demokraterna skulle vinna på. Det då väljarna är trötta på det beteende som resterande politikerna har visat under hösten.  Vad ett nyval skulle kosta är någonastans mellan 200000 miljoner kronor till ca 400000 miljoner kronor. Hur stor den exakta kostnaden är som sagt oklart men hur som helst så är det en mycket stor kostnad som man skulle kunna använda på ett mycket bättre sätt än till ett nyval.

Tråkigt att de folkvalda har behandlat valresultatet från hela väljarkåren så dåligt hitintills.  Men nu verkar de ändå ha tagit sitt förnuft tillfånga och  behandlar förtroendet de fått samt den svenska ekonomin ansvarsfullt.

Vi får hålla tummarna att en stadsminister väljs på fredag. Annars har vi bara en stadsministeromröstning kvar innan det kommer bli ett omval. Det enligt 6 kap. 5 § i regeringsformen (SFS 2010:1408).   

Svenska riksdagshuset

Sommarkatten ska inte få finnas

I mitt flöde på sociala medier så ploppar det för tillfället upp många artiklar och kommentarer om sommarkatten och att många kommer lämnas även i år. Jag som själv vuxit upp på landet och mer eller mindre alltid haft katt kan inte förstå fenomenet. Att man skaffar en kattunge till barnen under sommaren och när hösten kommer så lämnar man denna ensam för att åka hem. För att lämna ett litet livet vind för våg och lämnas till sitt öde. Detta tycker jag är djurplågeri. För mig är ett kattägande ett ansvar hos föräldrarna. Man köper en katt till familjen inte till barnen. För ert barn är inte så mogen att ta hand om ett annat liv. Att ansvara för de faktorer som avgör om katten mår bra eller inte.

Krasst så ska man inte skaffa en kattunge till sommaren om man inte kan ta hand om denna när sommaren är slut.