En blogg om livet som fru, mamma och sjuksköterska
Nu börjar jag tröttna på detta virus på riktigt. Idag skulle vi ha suttit på flygplanet över atlanten. Vi skulle ha varit påväg på semester där vi skulle fira makens födelsedag, när han fyllde 40år. Men viruset med stort C kom och omkullkastade alla planer. Vi fick boka om och åka i höst istället men nu verkar det som vi får boka om igen och åka på semestern lagom till att maken fyller 41.
Under de senaste veckorna har man sett de stora motsättningarna mellan olika generationer. Alla dessa 70+ som inte håller sig hemma trotts alla de uppmaningar att just göra det. Sedan har man sett att de fått hat av yngre som anser att de som trotts rekommendationerna är ute i folksamlingar borde avsäga sig vården om de skulle bli sjuka.
Det kanske är att ta i med sådana drastiska åtgärder. Men jag förstår verkligen inte hur de människor som är i riskgrupperna tänker när de trotts rekommendationer ändå rör sig mycket ute och det för deras stora nöjes skull. Säger experter att man ska hålla sig ifrån folksamlingar och hålla sig hemma så bör man följa dessa råd och göra som experterna säger. Det istället för att vara obstinata och bara tänka på sig själv. Men med vetskapen om att man tillhör en riskgrupp samt de riskerna som finns och hur sjuk man verkligen kan bli av viruset så skulle jag om möjligt hålla mig inne och hålla mig relativt ensam. Borde inte vara så betungande då det handlar om en begränsad tidsperiod. Är inte hälsan och livet viktigare än den korta tiden av tillfredsställelse som de känner av att vara i det normala sociala sammanhanget.
Snälla alla som är 70+, håll er hemma så mycket som möjligt utan att träffa andra människor, det är för er egna hälsas skull.
Ibland undrar man var bilister fått sina körkort ifrån. Dels funderar man på det när man kör på de allmänna vägarna när man tillexempel kör mellan jobbet och hemmet ett antal gånger per vecka. Folk kör alldeles för fort och bara försvinner när man kör i högsta tillåtna hastigheten men även de extremt dåliga och farliga omkörningarna.
Men förundras om hur människor kör och parkerat vid skolan. Bör meddela att det finns gott om fria parkeringsplatser kring skolan när man både lämnar och hämtar sonen. Mellan parkeringen och skolan finns det en smal väg som har denna skylt
Även om den är mycket tydlig att dessa fem till sex platser bara är till för på och avstigning så ser man varje gång man besöker platsen att det är parkerade och tomma bilar som står där. Det då ägaren är inne och hämtar eller lämnar barn. Förstår inte vad som är så svårt att förstå?
Lite längre fram finns denna skyllt. Är på och avstignings platserna upptagna så parkerar endel här trotts att det är förbjudet. Därtill kan man tillägga att de riktiga parkeringsplatserna ligger lika nära skolan om inte närmare.
Förstår verkligen inte varför man inte följer skyltningen och trafikreglerna. De är där för våran och andras säkerhet. Antingen skiter de i det eller så har man fått sitt körkort med flingpaketet, frågan är vilket som ligger närmast sanningen?
Dessutom tycker jag det är viktigt att vi som föräldrar lär barnen trafikvett. Men det blir ju svårt när föräldrar inte beter sig på ett föredömligt sätt.
De som känner mig vet att jag kan brusa upp. Att jag kan brusa upp snabbt men sedan snart lugna ner mig. Vad är det jag brusar upp för är när folk far illa som en följd av någon annan persons handlande eller blir orättvist behandlade. När personer, vuxna eller barn blir illa behandlade av någon. När folk inte sköter sina jobb som de är ålagda att göra. När patienter får inte samma undersökningar eller behandlingar beroende på någon annans persons godtycklighet. Att tillexempel ett barn med samma symtom som en vuxen måste ha föräldrar som kan bråka för barnens skull medan vuxna med samma symtom får hels registret med undersökningar. Blir även mycket upprörd när patienter som inte har anhöriga som kan strida för patientens sak kan bli överkörda av vården medan de som har anhöriga med kontakter eller bara tillräckligt ”bråkiga” kan vården dansa efter deras pipa och patienten/anhöriga får det de vill. Det är bland annat allt detta som kan göra mig riktigt förbannad och så frustrerad över det samhälle vi lever i. Det samhälle som mina små älsklingar ska växa upp i.
Men de som känner mig vet att jag oerhört ofta kan bli irriterad och sen lugna ner med strax efter för att sedan be om ursäkt för att jag brusat upp.
Frågan är vad våra folkvalda i riksdagen håller på med. I vanliga fall brukar Sverige ha en regering ca sex dagar efter valet, vilket skulle vara i mitten av september. Istället har det tagit till mitten/slutet av januari. Idag har det istället för sex dagar efter valet gått 129 dagar. Verkar idag som att denna väntan snart har tagit slut. På fredag kan en statsminister röstas fram.
Tiden sidan valet har handlandet av våra politiker i riksdagen varit på en sandlådenivå. Varken borgarna och de rödgröna har en egen majoritet, samt att Sverige demokraterna är landets tredje största partiet. Detta gör att partierna måste sammarbeta samt att då ibland också rucka på sina egna åsikter i sakfrågan. Det för att få en majoritet som kan tolerera en statsminister. Detta gör att det ibland måste jämkas och att man ibland även måste svälja in stolthet. Mina barn som går på förskolan verkar veta mer om hur man samarbetar än de högt avlönade riksdagsledamöterna. Det är nu hög tid att de tar ansvar för landets framtid.
Trotts att jag inte stödjer Sverige demokraternas politik så anser jag att man måste ta in även dessa i diskussionen. Det då det handlar om Sveriges idag tredje största parti och att det är av största vikt att de får vara med i den politiska diskussionen. Det handlar om den Sveriges demokratin. Demokratins framtid och att man som folkvalda behandlar den ansvarsfullt.
Fram tills idag så har det sett ut som ett nyval skulle vara enda utvägen. Men det tror jag tyvärr att Sverige demokraterna skulle vinna på. Det då väljarna är trötta på det beteende som resterande politikerna har visat under hösten. Vad ett nyval skulle kosta är någonastans mellan 200000 miljoner kronor till ca 400000 miljoner kronor. Hur stor den exakta kostnaden är som sagt oklart men hur som helst så är det en mycket stor kostnad som man skulle kunna använda på ett mycket bättre sätt än till ett nyval.
Tråkigt att de folkvalda har behandlat valresultatet från hela väljarkåren så dåligt hitintills. Men nu verkar de ändå ha tagit sitt förnuft tillfånga och behandlar förtroendet de fått samt den svenska ekonomin ansvarsfullt.
Vi får hålla tummarna att en stadsminister väljs på fredag. Annars har vi bara en stadsministeromröstning kvar innan det kommer bli ett omval. Det enligt 6 kap. 5 § i regeringsformen (SFS 2010:1408).
I mitt flöde på sociala medier så ploppar det för tillfället upp många artiklar och kommentarer om sommarkatten och att många kommer lämnas även i år. Jag som själv vuxit upp på landet och mer eller mindre alltid haft katt kan inte förstå fenomenet. Att man skaffar en kattunge till barnen under sommaren och när hösten kommer så lämnar man denna ensam för att åka hem. För att lämna ett litet livet vind för våg och lämnas till sitt öde. Detta tycker jag är djurplågeri. För mig är ett kattägande ett ansvar hos föräldrarna. Man köper en katt till familjen inte till barnen. För ert barn är inte så mogen att ta hand om ett annat liv. Att ansvara för de faktorer som avgör om katten mår bra eller inte.
Krasst så ska man inte skaffa en kattunge till sommaren om man inte kan ta hand om denna när sommaren är slut.
Något som den senaste tiden har stört oss är alla kommentarer från helt okända människor som har åsikter om både det ena och det andra. Själv har jag åsikten att man ska sköta sitt och låta människor leva sina egna liv som dom vill leva det. Absolut får man ha åsikter men de kan man hålla för sig själva. Självklart att låta det vara om det inte är en fara för andra eller är olagligt. Så finns det inte ett bevattningsförbud så får man vattna genom att vara vattenvis. Dessutom får man inte grilla då det är förbjudet. Okända människors åsikter om föräldrars uppfostran av sina barn behöver inte lyftas fram om inte barnen uppenbarligen far illa. Vet inte vad andra tycker men lite mer samhället behöver vara lite mer att bry sig om sig själv och inte lägga näsan i blöt i sådant som inte angår en eller saker man inte har någon aning om. Självklart kan goda råd av de närmsta i ren välmening vara helt okej men inte kritik från helt okända människor som inte sett hela bilden.
Vilken helg det varit. Solen sken hela fredagen och lördagen och den värmde ordentligt. Under fredagen så stod ett besök hos polisen då barnen behövde nya pass för en resa som kommer stå på schemat senare i år. Annars så fördrev vi dagen utomhus i solen. Lördagen fördrevs en stor del i solen men också en liten shoppingtur i staden. Vi hittade finkläder till dottern till det stundande bröllop som vi ska på i sommar. Sonen fick även han prova kläder till bröllopet men just denna gång blev det inte något köp av finkläder till honom. Han hittade däremot ett par solglasögon som han ville ha vilket han även fick. 
Vi sprang även på lite släktingar som deltog i en manifestation för rätten att få strejka. Kanske inte placerar jag mig inte på samma ställe på den politiska kartan men man kan se förbi detta och se personen bakom. Men det beror väl på att han inte placerar sig på någon extrem ytterkant. För då hade jag nog haft svårt med att se förbi de politiska åsikter. Men det är alltid lika trevligt att träffa de släktingar som man träffar väldigt sällan. 
Idag däremot är himlen inte blå, utan är täckt med moln. Så just nu tar vi igen oss inomhus och stökar med lite grejer som behöver göras här inomhus.
Fick hoppa in i natt med kort varsel då någon av sjuksköterskorna som skulle jobbat natten hade blivit sjuk. När jag vaknade efter sömnen och slog upp tidningen så fick jag syn på en insändare som gjorde mig varm i kroppen. Var en individ som tröttnat på att människor klagar och ifrågasätter var skattepengarna till landstinget går och vad man får för dessa. Visar sig nämligen att insändarskribenten har varit inlagd på avdelningen och han presenterar sin upplevelse om att vara patient på avdelningen. Har alltså inte något minne av skribenten utan utgår bara från det som står i tidningen. Han skriver bland annat ” Läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och annan vårdpersonal tog hand om mej på ett sätt som om jag varit Industriförbundets ordförande, man kan omöjligt tänka sej bättre. Mat, vänlighet, ständig beredskap för att tillgodose mina önskningar och behov”. Detta tycker jag visar att vi lyckats bra med vårat jobb och den uppgift vi har blivit givna. Vården har givits oberoende av vem patienten är utan utifrån dennes behov.
När man läser upplevelser som denna i tidningen så blir man stolt över sina kollegor och att vara en del av detta team.
Läs hela insändaren på Nt
Jag hoppar på samma trend som alla andra med #metoo. Men kanske på ett annat sätt. Jag tycker det har ett bra syfte och alla flickor har nog alltid varit med om något som passar under denna hashtag. Dels i skolan eller ute på krogen när man blev så gammal. Men har man jobbat inom vård och omsorg så kan man oxå bli utsatt för sexuella trakasserier eller obehagliga situationer. Tillexempel uttalanden av sexuell art eller handgripligen näst intill blivit nerdragna i sängar. Och absolut är det så att vi föräldrar ska lära våra barn både pojkar och flickor att ett nej är ett nej. Och att man aldrig ska göra något som går emot den andra personens vilja.
Men jag tycker att det vi ser i media börjar likna en häxjakt på män. Tycker absolut att de som är skyldiga till de handlingar som de beskylls för och som skadat andra människor ska får stå till svars och inte förminskas. Men ska det bli trovärdigt så bör man hålla god ton från kvinnornas håll. Nu känns det som det kastas ut anklagelser till höger och vänster.