De som känner mig vet att jag kan brusa upp. Att jag kan brusa upp snabbt men sedan snart lugna ner mig. Vad är det jag brusar upp för är när folk far illa som en följd av någon annan persons handlande eller blir orättvist behandlade. När personer, vuxna eller barn blir illa behandlade av någon. När folk inte sköter sina jobb som de är ålagda att göra. När patienter får inte samma undersökningar eller behandlingar beroende på någon annans persons godtycklighet. Att tillexempel ett barn med samma symtom som en vuxen måste ha föräldrar som kan bråka för barnens skull medan vuxna med samma symtom får hels registret med undersökningar. Blir även mycket upprörd när patienter som inte har anhöriga som kan strida för patientens sak kan bli överkörda av vården medan de som har anhöriga med kontakter eller bara tillräckligt ”bråkiga” kan vården dansa efter deras pipa och patienten/anhöriga får det de vill. Det är bland annat allt detta som kan göra mig riktigt förbannad och så frustrerad över det samhälle vi lever i. Det samhälle som mina små älsklingar ska växa upp i.
Men de som känner mig vet att jag oerhört ofta kan bli irriterad och sen lugna ner med strax efter för att sedan be om ursäkt för att jag brusat upp.