Livet upp och ner

Sedan sist har det mest varit jobb, familjen och allt som vardagen innebär.

Senaste tiden har fallen av patienterna med coronaviruset inom regionen ökat lavinartat. Därför har våran vardag blivit allt mer osäker. Vi fick för någon vecka sedan det färdiga schemat för tio veckor framåt. Bara några dagar senare fick vi veta att schemat kan komma att förändras efter regionen vilja. Därför kan man inte planera varken sitt liv eller sin jul. Skulle även kunna flyttas till en annan arbetsplats, till avdelningen för coronapatienter eller på någon annan avdelning på sjukhuset. Som en person som älskar ordning och reda, att kunna planera gör detta att det blir allt mer jobbigt.
Även restriktionerna från folkhälsomyndigheten samt de från skolan påverkar oss lika mycket som alla andra. Men det och den osäkerhet som regionens beslut har medfört har livet blivit svårare. Därav tystnaden här inne.

Hur som helst så ska jag ha en dag på jobbet, först administrativa uppgifter på förmiddagen för att sedan ha ett möte med kollegorna som jobbar natt. Lär gå åt många koppar kaffe under dagen, redan två stycken intagna.

Avslutande av sommartiden

Idag har vi alla här hemma varit lediga. Det betyder inte att vi inte gjort något alls. Vi har plockat ihop alla utemöbler inför vintern. Det medan barnen krattat löv, lekt och tjafsat med varandra, sådär som bara syskon kan tjafsa med varandra.

Att jag har ledigt inatt var inte uttänkt sedan tidigare, fanns ingen baktanke till det. Men jag är inte ledsen att jag fick ledigt denna helg. Jag har arbetat andra nätter när vi får över till vintertid, kan meddela att det är tungt att jobba denna natt då man jobbar 11 timmar utan rast. Visst kan man få en lugn natt, men den kan också vara en natt då man inte hinner mer än dricka lite vatten stående någon gång under hela natten. Hur som helst är och känns 11 timmar betydligt mer än det normala 10. Så mina tankar går till flickorna som befinner sig på avdelningen på sjukhuset just i natt.

Halloween på Kolmården

Igår var vi på Kolmårdens djurpark för att besöka årets upplaga av deras halloween firande. Innan vi åkte var båda barnen väldigt modiga och skulle absolut våga gå även de otäcka rundorna.

Väl framme i djurparken var varken vårt vålnad eller vampyr så speciellt sugna på att försöka sig på att gå de mest otäcka promenaderna. De som rekommenderas för barn över 11 år. Så det var ganska förståeligt att ingen av barnen vågade.
Parken var pyntad inför halloween men endel djur kunde man ändå få se.

Väl hemma från denna kylslagna tillställning blev det en lugn kväll med mys.
Nu, efter en lugn ledig helg är vi laddade för att starta en ny vecka med skola och jobb.

Älskade farfar skulle fyllt 100år!

Idag är det inte en vanlig dag utan det är dagen som min älskade farfar skulle ha fyllt 100år. Tänk att han skulle bli så gammal, min farfar, ha fyllt tresiffrigt. 100 år sedan han föddes. Det var samma år som Sverige gick med i Nationernas förbund, svenska kvinnor som var gifta blev myndiga samt det år som konstnären Zorn gick ur tiden.

Tyvärr får vi inte fira den med honom då vi förlorade honom alldeles för tidigt. Drogs bort från oss bara någon vecka efter min 10års dag. Det på grund av hans många år av rökning som gav honom lungcancer som fick en stor spridning i kroppen. Som vuxen har man kanske insett att han inte var helt felfri. Men för mig som barnbarn har jag bara glada minnen av honom, som värdens bästa farfar. En sådan farfar som man önskar att alla har.

Därför kommer ljus att tändas och mina tankar idag att gå till honom lite extra.

Tillbaka till vardagen

Nu har livet här hemma gått tillbaka till vardagen. Båda barnen har börjat skolan, Fritjof i ettan och Matilda har börjat förskoleklass. Själv har jag Och maken gått tillbaka till jobbet efter semester, föräldraledighet och annan ledighet. I nuläget väntar vi på att sonen får sitt schema för läsåret, enligt lärarna är det inte klart än. Matilda däremot har lite svårt att inse att de lediga dagarna mitt i veckan är över. Men det är väl bara en tidsfråga tills hon kommer in i allt ordentligt. Båda klasslärarna för läsåret känns som vettiga läraren med båda fötterna på jorden och med ett bra sunt förnuft. Sedan får man se hur relationen till dem utvecklas men de båda har givit ett bra första intryck.

Innan skolan började och maken hade semester blev det en dag på Kolmårdens djurpark och en dag på High Chaparral. Vilket var två mysiga dagar tillsammans med familjen innan vardagen knackade på.

Sista semesterveckan

Under förra veckan, vilket var den sista semesterveckan tillbringade jag främst genom att gå igenom garaget som vi inte har orkat med riktigt sedan vi flyttade in riktigt. När vi flyttade in packade vi in massor av flyttkartonger med saker från vårat tidigare boende och sedan kartonger som kommer från makens föräldrahem, hans mormor samt saker som kommer från de tider som hans familj bott utomlands under hans och hans brors barndom. Planen var att ta tag i detta tidigare men med tanke på att det jag under de här åren har hunnit studerat på heltid, arbetat heltid, varit utbränd och senare hunnit komma tillbaka och studerat en vända till. Det samtidigt som maken arbetat heltid och vi genomlevt barnens småbarnsår, i princip från dottern var 1 år till idag då hon börjar skolan nästa vecka. Vi har då istället för att fokusera på ett garage fullt med flyttkartonger fokuserat på att orka leva och finnas där för barnen och varandra under dessa tuffa år. men nu var det dags. Har varit hård mot mig själv och rensat hårt. Vissa saker känns mer känslomässigt att slänga medan annat istället varit lätt. Tanken är att vi under våran semester ska hinna med att rensa garaget samt fortsätta med isoleringen och färdigställandet av väggarna i garaget. Det vill säga att isolera samt sätta träskivor samt gips på väggarna på garaget. Under Tomas första helg på semestern och den sista på min semester kom vi att i princip färdigställa väggen mot huset. Det är ett par skruvar kvar att borra i sedan är den väggen klar.

Kaos i garaget under arbetet med rensningen.
I full fart med att färdigställa väggen

Under veckan började dotters inskolning på fritidshemmet eller som det kallas frita. Känns konstigt att minstingen blivit så stor redan. Hon verkar trivas och det går ändå ganska bra. hon verkar trivas mycket bra men under vissa dagar har det varit svårt med lämningen då bästa kompisen inte var där. Majoriteten av lärarna verkar bra och resterande har jag träffat för lite för att kunna ha en uppfattning om. Hennes blivande klasslärare verkar vara bra, ha båda fötterna på jorden och verkar ha skinn på näsan, vilket kan behövas ibland.

Under veckan han ja och barnen med en tur till Kolmårdens Djurpark. Där vi hade en heldag, dels ensamma men även tillsammans med ett par vänner till barnen och deras mamma.

Helgen andra veckan

Lördagen bjöd på strålande väder hela dagen, söndagen däremot bjöd på varmt men mycket molnigt väder.

Under helgen fortsatte vi arbetet i trädgården som vi tidigare påbörjat. Jag fortsatte med arbetet på framsidan av huset. Jämnade till och sådde gräs. Ser inte ut som det har gjorts speciellt mycket men det var många timmars slut, grävande och krattande för att det skulle bli bra. Så nu vattnas den nyplanterade gräsmattan dagligen om det inte regnar, det för att gräset ska kunna ta sig och växa så snart som möjligt. Tomas gjorde samtidigt klart trappan vi har planerat in i trädgården på baksidan.

Mammas och pappas 40åriga bröllopsdag i solsken och i regn

Under söndagen blev det en mer lugn morgon och förmiddag. Hela familjen åt frukost i solen och njöt mest av det vackra vädret i väntan på att göra oss iordning för eftermiddagens äventyr.

Nyvaken men glad dotter åt frukost i solen med hela familjen.

Framåt lunch började vi göra oss i ordning för att åka och träffa mina föräldrar och syskon med familjer. Vi skulle nämligen fira att mamma och pappa hade 40årig bröllopsdag, rubinbröllop. Helt otroligt egentligen då mina föräldrar inte är så gamla, bara 60+, så de kommer kunna fira många bröllopsdagar till. Så att få fira guldbröllop är säkert en baggis för dem.

Mina föräldrar för 40 år sedan, 26 juli 1980.

Den 26 juli i år firade vi alltså att mina föräldrar för 40 år sedan valde att säga ja till att leva resten av livet tillsammans. De valde en helt annan väg än vad jag och Tomas eller min storasyster och hennes man valde när vi gifte oss. De valde att tillsammans med ett par kompisar rymma och gifta sig i smyg. Tyvärr kom inte hemligheten att hållas helt och hållet då prästen och dennes hustru var god vän med mina farföräldrar så de hade fått vetskap om bröllopet innan. Vet dock inte om det kom fram till brudparet innan vigsel.

Då familjen växer och det finns fem barn mellan 4 och 14 år gamla så röstades mitt förslag att gå ut och äta hela familjen ner. Hade även en tanke att mitt förslag inte skulle vara så väderkänslig. Men som sagt istället för att äta något gott tillsammans så planerades det för äventyrs golf i folkparken i Norrköping samt efterföljande glass. Denna aktivitet skulle vara anpassad och bra för alla olika åldrar. Väl på plats så kom vi fram till att det var för avancerat för de allra minsta. Matilda kände inte att hon skulle klara det och valde då att avstå från aktiviteten och därmed även tävlingen. Lillkusinen försökte vara med på golfen med varierande resultat på de olika banorna. Det var även svårt för oss vuxna på vissa banor.

Det strålande vädret som vi hade haft hela förmiddagen var ett minne blott och mitt under tävlingen så öppnade himmelen sig och det började hällregna. Trotts att vi försökte komma undan regnet under parasoller så blev vi alla ordentligt kalla och våta.

Efter golfrundan hade vi planerat att äta glass. trotts att vi var kalla och blöta så åt alla en varsin glass. Snacka om lycka hos barnen när de själva fick välja vilken glass de ville ha.

Efter golfen och den gemensamma glasstunden så splittrades vi och åkte var och en hem till sig.

När vi kommer hem våta och kalla enda in i märgen så skiner såklart solen igen! Dock blev det myskläder på och vi soffmys framför en film.

Tält semester med fix

Våran första semestervecka har inte bjudit på jättehög temperaturer men ändå varit relativt bra lite regn och lite sol. Under senare delen av veckan fick vi låna ett tält av en arbetskamrat till mig. Så jag och barnen har sovit ett par nätter i tältet som vi satte upp i trädgården. För barnen som aldrig förr har sovit i tält var det en ny upplevelse för dem. Men de gillade upplevelsen väldigt mycket och ett eget tält för hela familjen finns högt upp på deras önskelista just nu. Att jag sov med dem berodde på att jag tycker de fortfarande är lite för små att göra detta själva. Man vet heller inte hur de reagerar om de vaknar upp utan att mamma eller pappa är i närheten. Men som sagt så gick det mycket bra och de tyckte det var roligt.

Våran bostad i ett par nätter.
Två nöjda barn som snart ska sova.

Under lördagen blev det att åka och kasta skräp på återvinningen. Blandannat tömma bilsläpet som inom ett par veckor ska besiktas. Men det blev arbetande i trädgården, där en mur och en trapp ner till platsen där gungställningen står. Arbetet går framåt om än inte så snabbt. Men bättre att det tar tid och blir bra än att det går fort och att det bara blir pannkaka av alltihop.

Under veckan har jag även tagit mig i kragen och fixat till en rabatt på framsidan som vi startade med förra året. Vår första tanke var att ha sten som tillexempel marmorkross i rabatten och ställa krukor på. Men vi kom inte helt fram till vilken sorts sten vi båda ville ha. Så vi skjuter just beläggningen med sten på framtiden och valde istället att använda täckbark i rabatten. Så nu är det äntligen färdigt och vi är ett steg närmare i drömmen om en finare framsida.

Det som inte fick hända hände!

Nu börjar vi äntligen att landa. För ett par veckor sedan hände det som vi hoppats aldrig skulle hända. Sedan dess har det varit en bergochdalbana känslomässigt för hela familjen. Det var nämligen så att våran älskade hund, vår fina Ludde kom att somna in under traumatiska former. Vi visste att det han skulle somna in inom en snar framtid då han var 14 år och tre månader. En hund i Luddes storlek är allt över 10 år en bonus. Men även om insikten att han snart skulle somna in fanns så blev det chockartat för hela familjen när det hände så akut. När vi var hos veterinären så trodde hon att han hade drabbats av en stroke och därmed slagit ut centret för reglering av kroppstemperaturen.

Vi kommer alltid älska våran Ludde och bära med oss honom i våra hjärtan!