Det var inte bara det beräknade datumet som kom och gick utan även den veckan och ytterligare en vecka. Jag mådde dåligt och kunde knappt röra mig, men lillen ville absolut inte titta ut. Men den 18 mars så kom äntligen dagen då sjukvården eventuellt skulle sätta igång förlossningen. Efter ett dygns förlossningsarbete började det bli riktigt jobbigt, men samtidigt så kan jag säga i efterhand att det skulle bli många resor värre. Framåt kvällen eller sen eftermiddag så var det så fruktansvärt samtidigt som jag inte hade öppnat mig avsevärt sedan förmiddagen, nu försökte vi få till ett kejsarsnitt. Men läkarens svar var entydigt, vi skulle avvakta. Kan lugnt säga att det var den värsta dagen i mitt liv hittills. Att vår klippa och stora stöd under hela vistelsen, Petra, hade slutat och gått hem för dagen, gjorde ju inte att vi fick mer ork, tålamod eller att vårt humör var det bästa. Men efter mycket om och men så fick vi det kejsarsnitt vi då länge velat. Men så klockan 20:57 den 19 mars så kom äntligen vår ”lilla” skatt, finare kunde han inte varit. Det blev en välskapt pojke, 54 cm lång och 5050 g tung.
Fritjof, du är det finaste som finns och vi älskar dig över allt annat!