Bara för att jag känner mig nere på grund av våra omkullkastade planer på grund av viruset säger inte det att jag inte tänker på alla de som har drabbats. Vissa drabbas mer än andra. Vissa klarar sjukdomsförloppet hemma medan andra behöver mer eller mindre vård för att ta sig igenom det. Att viruset även skördar liv är också mycket tråkigt. Att det dessutom inte bara är de gamla och sköra utan även människor i sina bästa år utan bakomliggande sjukdomar gör att det känns ännu farligare.
Men som alltid är man sig själv närmast. Så även om mina tankar verkligen går till de drabbade och de anhöriga så får jag vara besviken på att vår resa som vi planerat i över ett år inte blir av eller iallafall framskjuten upp mot ett år.
En blogg om livet som fru, mamma och sjuksköterska