Hur tänker människor egentligen?

Vet inte hur folk tänker egentligen. Nu när sommaren kommit så verkar folk tro att det är fritt fram att träffas och umgås tätt inpå varandra. Man ser släktträffar och andra tillställningar där man sitter tätt intill. Man verkar strunta i att hålla distansen till varandra. Det roliga är att man ser sådana som jobbat med patienter som har covid-19. Att man efter att fått denna erfarenhet sedan utsätter sina nära och kära för risken förstår jag inte. Jag kan förstå att studenter som vill fira dagen med släkt och vänner. De tar ju bara studenten en gång i livet.

Tänk på att hålla distans

Men att dra ihop andra tillställningar som tillexempel släktkalas där ett flertal personer är över 65-70+, är ansvarslöst och rent av korkat. Som vårdpersonal väntar man bara på att antalet covid-19 patienter kommer öka kraftigt vilket kommer få långtgående konsekvenser på samhället i stort och vårdpersonal i synnerhet. Det räcker med 1,5-2 meters avstånd så det borde inte vara så svårt. Så för allas skull så hoppas jag att människor tänker med huvudet och fortsätter att hålla distansen till varandra.

Det ena utesluter inte det andra

Bara för att jag känner mig nere på grund av våra omkullkastade planer på grund av viruset säger inte det att jag inte tänker på alla de som har drabbats. Vissa drabbas mer än andra. Vissa klarar sjukdomsförloppet hemma medan andra behöver mer eller mindre vård för att ta sig igenom det. Att viruset även skördar liv är också mycket tråkigt. Att det dessutom inte bara är de gamla och sköra utan även människor i sina bästa år utan bakomliggande sjukdomar gör att det känns ännu farligare.
Men som alltid är man sig själv närmast. Så även om mina tankar verkligen går till de drabbade och de anhöriga så får jag vara besviken på att vår resa som vi planerat i över ett år inte blir av eller iallafall framskjuten upp mot ett år.

Fuck Corona

Nu börjar jag tröttna på detta virus på riktigt. Idag skulle vi ha suttit på flygplanet över atlanten. Vi skulle ha varit påväg på semester där vi skulle fira makens födelsedag, när han fyllde 40år. Men viruset med stort C kom och omkullkastade alla planer. Vi fick boka om och åka i höst istället men nu verkar det som vi får boka om igen och åka på semestern lagom till att maken fyller 41.

Vi skulle ha suttit på flygplanet nu…

Ett frisörbesök!

Igår när jag gått av mitt sista arbetspass under jobbhelgen så begav jag mig till min frisör Emma. Det för att färga och kapa håret lite. Resultatet blev cirka tio centimeter kortare än innan och en uppfräschning av hårfärgen. Då jag har så tjockt hår så blir det så varmt i nacken med längre år så till sommaren är det skönt att ha lite kortare hår.
Blev nöjd med resultatet och känner mig sommarfin!

Sommarfin!

Ledig dag!

Idag har jag en ledig dag. Då jag jobbar i morgon igen så gäller det att hinna men allt som ska göras på hemmaplan. Tvätta, klippa gräset och annat. Matilda var en stund på förskolan på förmiddagen. Vi fick till oss att barnen på förskolan skulle få besök av deras blivande lärare inför nästa år. Nu har iallafall Matilda blivit hämtad och vi är hemma igen. Innan vi tar tag i alla måsten ska vi ta det lite lugnt utomhus i solen med kalasgodis och kaffe.

Mammas stora tjej tillsammans med Ludde

Fotoutmaning på Instagram

Under tiden det var tyst här har jag varit med på en mindre fotoutmaning jag fått från Matilda på Instagram. Utmaningen varade i tio dagar och med tio olika fotoutmaningar.
Vi skulle tolka tio olika teman.

Dag1 skulle vi fotografera en daglig rutin.
Dag2 skulle vi fotografera en reflektion.
Dag3 skulle vi fotografera en måltid.
Dag4 skulle vi fotografera ett självporträtt.
Dag5 skulle vi fotografera något som började på K.
Dag6 skulle vi fotografera något utomhus.
Dag7 skulle vi fotografera något utifrån temat ”vy från ovan”.
Dag8 skulle vi fotografera ett köksredskap.
Dag9 skulle vi fotografera ett svartvitt fotografi.
Dag10 skulle vi fotografera favoritplatsen i hemmet.

Av olika anledningar blev det inget kort taget när vi skulle fotografera ett köksredskap. Men tycker ändå att det gick bra med utmaningen.

Matilda 6år

Under torsdagen denna vecka blev våran ”lilla” flicka sex år. Tänk att vår prinsessa har blivit så stor så att hon börjar skolan och förskoleklass till hösten. Med tanke på den situation som är i dag så blev det att fira dottern bara med mamma, pappa och bror. Får avvakta tills allt lugnar ner sig så blir det att fira med resten av familjen.

Nyvaken 6åring!

När livet kommer emellan

Det har varit tyst här inne ett tag. Det har förutom social distansiering på grund av Corona varit jobb, ta hand om barnen och hemmet som kommit emellan. Här hemma har våren kommit även om det nu på förmiddagen har snöat lite. Det har varit en period med relativt varmt väder så utemöblerna är på plats och använts flitigt. Träden har blivit gröna och gräsklippnings säsongen har börjat.

Säsongen för klippning av gräsmattan har startat.

Rabarbern växer så att det knakar så det är dags att skörda rabarber för första gången för året. Funderar på om man ska göra lite rabarberkräm eller om det blir rabarberpaj istället.

Rabarberplantan för ett par veckor sedan.

Corona virus

Under de senaste veckorna har man sett de stora motsättningarna mellan olika generationer. Alla dessa 70+ som inte håller sig hemma trotts alla de uppmaningar att just göra det. Sedan har man sett att de fått hat av yngre som anser att de som trotts rekommendationerna är ute i folksamlingar borde avsäga sig vården om de skulle bli sjuka.
Det kanske är att ta i med sådana drastiska åtgärder. Men jag förstår verkligen inte hur de människor som är i riskgrupperna tänker när de trotts rekommendationer ändå rör sig mycket ute och det för deras stora nöjes skull. Säger experter att man ska hålla sig ifrån folksamlingar och hålla sig hemma så bör man följa dessa råd och göra som experterna säger. Det istället för att vara obstinata och bara tänka på sig själv. Men med vetskapen om att man tillhör en riskgrupp samt de riskerna som finns och hur sjuk man verkligen kan bli av viruset så skulle jag om möjligt hålla mig inne och hålla mig relativt ensam. Borde inte vara så betungande då det handlar om en begränsad tidsperiod. Är inte hälsan och livet viktigare än den korta tiden av tillfredsställelse som de känner av att vara i det normala sociala sammanhanget.
Snälla alla som är 70+, håll er hemma så mycket som möjligt utan att träffa andra människor, det är för er egna hälsas skull.

Vilket föredöme är vi föräldrar?

Ibland undrar man var bilister fått sina körkort ifrån. Dels funderar man på det när man kör på de allmänna vägarna när man tillexempel kör mellan jobbet och hemmet ett antal gånger per vecka. Folk kör alldeles för fort och bara försvinner när man kör i högsta tillåtna hastigheten men även de extremt dåliga och farliga omkörningarna.
Men förundras om hur människor kör och parkerat vid skolan. Bör meddela att det finns gott om fria parkeringsplatser kring skolan när man både lämnar och hämtar sonen. Mellan parkeringen och skolan finns det en smal väg som har denna skylt

Även om den är mycket tydlig att dessa fem till sex platser bara är till för på och avstigning så ser man varje gång man besöker platsen att det är parkerade och tomma bilar som står där. Det då ägaren är inne och hämtar eller lämnar barn. Förstår inte vad som är så svårt att förstå?

Lite längre fram finns denna skyllt. Är på och avstignings platserna upptagna så parkerar endel här trotts att det är förbjudet. Därtill kan man tillägga att de riktiga parkeringsplatserna ligger lika nära skolan om inte närmare.

Förstår verkligen inte varför man inte följer skyltningen och trafikreglerna. De är där för våran och andras säkerhet. Antingen skiter de i det eller så har man fått sitt körkort med flingpaketet, frågan är vilket som ligger närmast sanningen?

Dessutom tycker jag det är viktigt att vi som föräldrar lär barnen trafikvett. Men det blir ju svårt när föräldrar inte beter sig på ett föredömligt sätt.