Det har varit tyst här inne ett tag. Det har förutom social distansiering på grund av Corona varit jobb, ta hand om barnen och hemmet som kommit emellan. Här hemma har våren kommit även om det nu på förmiddagen har snöat lite. Det har varit en period med relativt varmt väder så utemöblerna är på plats och använts flitigt. Träden har blivit gröna och gräsklippnings säsongen har börjat.
Säsongen för klippning av gräsmattan har startat.
Rabarbern växer så att det knakar så det är dags att skörda rabarber för första gången för året. Funderar på om man ska göra lite rabarberkräm eller om det blir rabarberpaj istället.
Under de senaste veckorna har man sett de stora motsättningarna mellan olika generationer. Alla dessa 70+ som inte håller sig hemma trotts alla de uppmaningar att just göra det. Sedan har man sett att de fått hat av yngre som anser att de som trotts rekommendationerna är ute i folksamlingar borde avsäga sig vården om de skulle bli sjuka. Det kanske är att ta i med sådana drastiska åtgärder. Men jag förstår verkligen inte hur de människor som är i riskgrupperna tänker när de trotts rekommendationer ändå rör sig mycket ute och det för deras stora nöjes skull. Säger experter att man ska hålla sig ifrån folksamlingar och hålla sig hemma så bör man följa dessa råd och göra som experterna säger. Det istället för att vara obstinata och bara tänka på sig själv. Men med vetskapen om att man tillhör en riskgrupp samt de riskerna som finns och hur sjuk man verkligen kan bli av viruset så skulle jag om möjligt hålla mig inne och hålla mig relativt ensam. Borde inte vara så betungande då det handlar om en begränsad tidsperiod. Är inte hälsan och livet viktigare än den korta tiden av tillfredsställelse som de känner av att vara i det normala sociala sammanhanget. Snälla alla som är 70+, håll er hemma så mycket som möjligt utan att träffa andra människor, det är för er egna hälsas skull.
Inne på tredje veckan med studier och jobb samtidigt som man ska vara fru och mamma. Känns som tröttheten är total hela tiden. Skulle helst lägga mig ner och sova i en vecka eller två. Men det blir det ju inte bättre av så det är bara att fortsätta med allt. Att dottern sedan är inne i en ”jag vägrar sova” period gör det inte lättare att orka med allt. Jag känner att jag inte är en ungdom längre som orkar att ha massor av bollar i luften på olika ställen samtidigt. Dock ser ljuset i tunneln. Bara några veckor kvar av detta tuffa schema.
Tycker dock att kursen är riktig intressant och ger mig mycket nya infallsvinklar i arbetet med palliativ vård. Det svåraste var att läsa om barn inom palliativ vård. Vilken fruktansvärd situation att vara i, att ens barn är så sjukt att man vet att den kommer avlida inom en snar framtid.
Tufft område att läsa om.
Tyvärr tror jag att jag kommer möta mycket motstånd av kollegor när jag försöker implementera nya sätt att arbetet inom detta område. Men när jag är klar med kursen så kommer jag ha en större möjlighet att motivera och därmed kunna sätta press på olika yrkesgrupper att göra den palliativa vården bättre.
I morgon startar vi igång vårterminen. Det i och med att sonen börjar skolan igen efter jullovet. Enligt honom kommer det bli mer bokstäver, läsning och räkning under denna termin.
I vår kommer jag att bli lite student igen. Kommer gå en kurs på universitetsnivå i ämnet palliativ vård. Regionen har egentligen en kurs i ämnet men jag får inte gå den kursen då den enbart är för undersköterskor och då får inte sjuksköterskor gå den kursen. Så istället fick jag söka en kurs på universitet.
Att början av våren kommer vara tuff för familjen är något vi har insett. Det då jag kommer studera 100% samtidigt som jag kommer arbeta 90% nattetid. Då det är en kompetensutveckling så kommer jag få studera en viss del på betald arbetstid. det låter bra men detta är bara en bråkdel av den tid som kommer läggas ner på studierna. Det gör att barnen kommer behöver vara på skola och förskola mer än vanligt. De kommer bara vara lediga på helgerna när pappa är ledig. Det mesta av min lediga tid från jobbet kommer gå till studierna.
Nu har jul och nyår varit. Då jag var ledig över jul så blev det arbete under nyår. Men det är okej. Nu är sektionen av tre arbetsnätter över och jag är ledig tills nästa vecka. Då det har varit tungt på jobbet både psykiskt och fysiskt så är ledigheten ännu mer efterlängtad. Att jag dessutom fick en allergisk reaktion och ögonen svullnade igen under dagen på nyårsafton så har de två sista varit extra jobbiga.
Under julen träffade vi nära och kära och främst barnen fick fina julklappar. De blev för det mesta nöjda med de flesta av julklapparna. Trotts att vi umgicks med många så blev det även en del lugn och ro. Lite tid för att ladda batterierna är skönt.
Just nu laddas det här hemma på att jobba helgen. Förutom att man hellre skulle vara hemma med familjen när de är lediga så känns det helt ok. Kollegorna som jag jobbar med är bra så det kommer flyta på även om det skulle bli fullt upp. Dessutom kan vi ju inte mer än jobba på. Det vi inte hinner får man lämna över till nästa arbetspass. Men vi brukar lösa det på något sätt.
Nu blir det att dricka kvällens tredje kopp kaffe så nu börjar det ordna upp sig! Ni som är lediga får ha en trevlig helg!
Fredagen har kommit. Fritjofs första vecka i skolan är snart över. Han skulle ha varit på frita i eftermiddag men ska istället följa med en klasskamrat hem för att leka. Dottern ska för första dagen denna vecka vara på förskolan. Håller tummarna att hennes bästa kompis är där då Matilda längtat så efter henne. Själv är jag helt slut efter en vecka med alla de nya rutinerna och då har inte ens min är arbetsvecka börjat än. Har varit igång lika tidigt som maken men istället för att få åka till jobbet så har jag haft en trotsig femåring hemma. Istället för att vara ledig som resten av familjen så kommer jag jobba hela helgen, dvs ca 30 timmar. Just nu vet jag inte hur jag ska orka detta men hoppas få sova ordentligt i eftermiddag och under dagarna i helgen.
Klockan 21 igår kväll så var jag åter igen tillbaka på jobbet efter drygt fem veckors ledighet. Natten var relativ lugn och det behövdes då jag inte kände mig helt fit for fight. Efter ett par timmar in i arbetspasset så kom tröttheten och huvudvärken som ett brev på posten. Jag längtade bara efter att snart få åka hem till sängen och att sova.
Även om det var tungt så överlevde jag natten och nu är jag ledig några dagar för att sedan arbeta helgen. Nu kallar sängen och det ska bli underbart att få stänga de små och sova några timmar innan det är dags att hämta de små älsklingarna från förskolan.
Innan semestern började så skedde det en olycka på jobbet. En patient råkade slå till mig på ett så olyckligt sätt så att mina glasögon flög och blev ordentligt misshandlade. De blev aldrig som de tidigare varit blev ordentligt skeva och vridna. I ett samtal med chefen blev jag tillsagd att jag skulle kontakta en optiker och beställa nya glasögon. Dessa skulle sedan arbetsgivaren betala. Sagt och gjort så tog jag kontakt med närmaste optiker, vilket var en del av en stor nationell kedja. Det genomfördes en synundersökning samt beställning av nya glasögon. Förra söndagen hade de äntligen kommit och jag åkte för att hämta dem. Dottern och makens bedömning var att de passade kanon. Sonen däremot tyckte inte det då han tyckte att jag såg ut som en chef som han uttryckte det.
Själv tycker jag om dem starkt. Det händer något, orange på bågens insida, men i och med att de är svarta utåt sett så är de även lagom neutrala som inte tar för sig för mycket. Precis som jag vill ha det, vill inte synas för mycket.
Dessa kommer finnas på min näsa en lång tid framöver.
Veckan har nått sitt slut. Även om jag har ett arbetspass kvar. Barnen ska snart krypa ner i sängen för att sova. Själv kommer jag som sagt snart åka mot jobbet och arbeta den sista natten för denna vecka. I morgon ska jag lämna bilen på verkstaden efter jobbet för att sedan åka hem och sova. Resten av familjen kommer att tillbringa dagen på förskola och jobb.
Idag krävs det två stora muggar kaffe för att orka iväg till jobbet!
