I ett töcken

Efter jobbnatten så har det sovits här hemma. Men nu på eftermiddagen har jag hunnit ta en kaffe samt att vila en stund i solen. Innan det är dags för att hämta de små ligisterna så blir det att vila en stund till, förbereda middagen och fixa till mig lite. Nu mer gos med vår älskade hund ludde och bara vara.

Tidig morgon!

Väcktes mitt i natten av ludde som ville gå ut och utföra sina behov. Efter att hunden fått vara ute så hade jag väldigt svårt att somna om. Så jag låg klarvaken länge innan jag gick upp. Det spelar även in att jag första gången på ett antal veckor ska gå upp och vara på jobbet nu på morgonen. Att jag var rädd att ligga för länge vaken och sedan försova mig. Ska dock inte ha några patienter idag utan ska sitta med administrativa uppgifter under förmiddagen och under eftermiddagen gå på en nätverksträff inom mitt ansvarsområde på avdelningen. När mötet är slut i eftermiddag så går jag på påskledighet, skönt och välbehövligt.

Nu blir det ytterligare kaffe innan jobbet.

Blåsig morgon

Vilket väder det är ute. Kylan och snön lyser med sin frånvaro. Men idag båset det ordentligt. Set är så illa så att katten som alltid vill gå ut trotts väder, gärna stannar inne.

Efter en natt med ett antal uppvaknanden så är det dags att snart bege sig till jobbet igen. Blir jobb på förmiddagen och utbildning under eftermiddagen. Där emellan hoppas jag hinna äta lite lunch. Det i personalrummet, inte vid datorn.

Nu ska jag bara dricka upp min andra kopp kaffe för morgonen så blir det att bege sig ut i blåsten och åka till jobbet. Hörs senare!

Ser i kors!

I morse efter inlägget publicerades så dök hantverkarna äntligen upp. De hann med endel men skulle återkomma i morgon för att fortsätta.

När jag väl kom till jobbet så märkte jag att kollegan som jag skulle ta över från skulle på utbildning. Så det var bara att starta ca 45 min innan det stod på schemat. Sedan gick det i ett till efter åtta ikväll. Måltiden som skulle intas på jobbet åts kall vid skrivbordet. Då det var fyra utskrivningar och en inskrivning förutom allt jobb som finns en vanlig kväll så fanns det att göra om man säger så. Nu när jag kommit hem och krupit ner bredvid dottern i sängen så kan jag lova att jag kommer somna snabbt. Imorgon väntas en hel dag på jobbet med utbildning på eftermiddagen. Men som sagt det är i morgon. Nu ska det bli att krypa ner hos dottern och höra hennes lugna sovande andetag, vilket är som balsam för själen. Godnatt!

Ny vecka!

Vecka tre är här och nu är det måndag morgonen efter min ledig helg.  Varför ska dessa lediga dagar gå så snabbt. Känner att jag skulle behöva vara ledig ordentligt så man kan vila upp sig.  Men man får inte alltid som man vill. Denna måndagsmorgon är alla uppe och färdiga för att åka till förskolan och jobbet. Inte varje dag vi är uppe och klara såhär tidigt. Men maken hade bestämt med målarna att de skulle komma vid halv åtta i morse.  Så vid halv åtta så var alla påklädda och hade ätit frukost. Nu är klockan långt över åtta och ingen hantverkare har kommit.  Men så är det nog med hantverkare.

Denna vecka blir det arbete för hela slanten, arbete sex dagar av sju. Även en blandning av kvällar och dagar. Så med all säkerhet så kommer jag vara helt slut när denna vecka är till ända.

Orolig för framtiden!

I natt är det svårt att somna då tankarna går för fullt när lugnet lagt sig här hemma. Det är helt tyst och inget som upptar mina tankar förutom de tankar som kretsar kring jobbet. Förra veckan var helt fruktansvärd. Typ alla sjuksköterskor var sjuka. Det var ett antal pass där det fattades flera men nog inget som hade ordinarie bemanning. Många fick byta pass, jobba flera pass på en och samma dag och de bad de som sjukskrev sig på morgonen att jobba på kvällen. Dessutom kom minst en att komma att bli inbeordrad. Det slutade med att jag blev liggandes i världens förkylning och sov större delen av helgen. Visst denna vecka har varit fruktansvärd och man kanske inte ska utgå från den då det på arbetsplatser med mycket hög bemanning också kan bli mycket sjukt vilket leder till ett visst kaos i arbetsgruppen. Men det bör tilläggas att om en månad så kommer våran styrka vara minst sex personer mindre än vad det är idag. Och ytterligare minst en är på väg ifrån avdelningen. Då jag vill inte ens tänka på vad som kommer ske när riktiga influensan och vinterkräksjukan kommer eller att några som har barn måste vabba. Att ledningen inte än har presenterat någon plan om neddragningar av platser eller diverse andra åtgärder gör att spänningen blir hög bland kollegorna. Att veta att jag ska jobba tre veckor nu natt och minst ytterligare tio veckor i vår gör att det finns hopp om livet. Jag mår bättre och kommer undan mycket stress samt många byten och inbeordringar i och med att jag jobbar natt.

Stolt medarbetare

Fick hoppa in i natt med kort varsel då någon av sjuksköterskorna som skulle jobbat natten hade blivit sjuk. När jag vaknade efter sömnen och slog upp tidningen så fick jag syn på en insändare som gjorde mig varm i kroppen. Var en individ som tröttnat på att människor klagar och ifrågasätter var skattepengarna till landstinget går och vad man får för dessa. Visar sig nämligen att insändarskribenten har varit inlagd på avdelningen och han presenterar sin upplevelse om att vara patient på avdelningen. Har alltså inte något minne av skribenten utan utgår bara från det som står i tidningen. Han skriver bland annat ” Läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och annan vårdpersonal tog hand om mej på ett sätt som om jag varit Industriförbundets ordförande, man kan omöjligt tänka sej bättre. Mat, vänlighet, ständig beredskap för att tillgodose mina önskningar och behov”. Detta tycker jag visar att vi lyckats bra med vårat jobb och den uppgift vi har blivit givna. Vården har givits oberoende av vem patienten är utan utifrån dennes behov.

När man läser upplevelser som denna i tidningen så blir man stolt över sina kollegor och att vara en del av detta team.

Läs hela insändaren på Nt

Hemma igen

Hemma igen efter kvällspasset på jobbet. Trött, men ändå väldigt nöjd med kvällen. Att man arbetar med bra undersköterskor och sjuksköterskekollegor gör det rullar på bra och blir ett bra resultat i slutänden. Visst fanns det att göra men den den enorma stressen uteblev vilket är skönt. Har nu varvat ner endel och ska snart försöka somna då klockan ringer om ett par timmar och en dag på jobbet kallar igen.

När man jobbar kväll och sedan dag så är det jobbigaste att man inte får tillräckligt med sömn mellan passen då det tar tid att varva ner och sedan att klockan ringer så förbenat tidigt då man pendlar en bit. Mycket kaffe blir det på morgonen för att vakna till liv från dvalan. Något annat som är jobbigt med dessa pass är att man inte träffar barnen på över ett dygn. Visst får man sniffa lite försiktigt på deras huvuden när de sover när man kommer hem men de underbara kramarna och myset med dem uteblir mellan lunch den dag man jobbar kväll och tills sen eftermiddag dagen därpå.

Just nu laddar jag

Här hemma går lördagsförmiddagen i lugnt tempo. För oss flesta iallafall. Bara sonen som vill dansa till hög musik, vilket vi andra inte vill. Han kommer snart bli förvisad till ditt rum där han kan spela hur högt han vill. Själv laddar jag för en kväll på jobbet. Efter att ha vabbat så i veckan så känns det i kroppen att den sänkt tempot, så jag hoppas på en lagom stressig kväll på jobbet. Hoppas även att morgondagens jobbdag blir bra. Men tycker att det är verkligen laddad för att jobba att få komma in i vardagen igen och att det blir ordning på livet igen. Sedan är jag ledig i två dagar med mina små älsklingar. Men innan dess är det som sagt två dagar på jobbet.

Tillbaka på dagtid

Nu tillbaka till att jobba dagtid efter tre veckors natt. Efter bara en kväll på jobbet så saknar jag redan jobbnätterna. All stress som finns på dagen, alla utskrivningar, inskrivningar och därtill rond anteckningar och alla dokument som måste skrivas i förutom detta. Summan av kardemumman är att jag är tillbaka till överbeläggningar och läkare som inte kan ta beslut av olika anledningar vilket medför mer eller mindre kaos för de som arbetar. Men avdelningen jobbar med detta så man får väl ha lite is i magen och hoppas att situationen blir bättre för alla på alla nivåer.

Nu blir det att ge sig av till jobbet! önska mig lycka till