Helgen är över

Idag är det måndag igen och barnen är i skolan igen och maken på jobbet. helgen gick grymt fort och den blev inte så lugn som var tänkt. I lördags blev det ett oplanerat besök av mina föräldrar. Dessutom hade mamma och pappa med sig barnens kusin Alice. Snacka om att dottern tyckte det var roligt. Med sig hade mina föräldrar med sig fina solrosor som pryder våran köksö för tillfället.

De hade visst hittat ett ställe där det var självplock på solrosor och att man istället för att betala till odlaren istället betalade en summa till organisationen ”Suicide zero”. Känns ju bra att blommorna inte bara gör vårat hem lite finare utan också gör nytta i arbetet för att minska självmorden.

Här är solrosorna plockade. Foto: Lena Karlsson

Barnen tillbringade söndagen först med träning för att senare på dagen dela upp sig. Pappa och Fritjof var hemma och myste medan Matilda och jag åkte till Kolmårdens djurpark för att umgås med varandra. Dock fick mamma åter en gång ställa upp för dottern och åka Wildfire.

Mot nya mål

Snart är hösten här. Om mindre än två veckor startar skolan för båda barnen. Matilda börjar ettan och Fritjof börjar tvåan. Båda barnen ska i höst få nya klasslärare. Dottern ska få en ung och relativt ny lärare, hoppas verkligen att hon har ordning och reda på allt och kan sätta ner foten mot barnen så att det blir en bra lärande miljö för alla barn. Tror min älskade lilla prinsessa behöver någon som visar var skåpet ska stå. Fritjof hade en underbar lärare förra året som vi hade bra kontakt med angående hans behov. Därför känns det lite nervöst för mig som mamma att han ska få en ny lärare. Men vi kommer att ge henne en ärlig chans att visa vad hon går för. Håller både tummar och tår att hon visar sig vara minst lika bra som hans förra lärare.

Själv kommer jag under de två nästkommande åren att studera på halvtid. Har nämligen fått en utbildningstjänst på kliniken för att studera till specialistsjuksköterska inom medicinsk vård. Både hr och mina chefer stöttar mig i detta, vilket känns väldigt skönt. Känner att jag vill komma vidare och studera. Vill få djupare kunskaper och utvecklas i min profession. Då det inom detta område enbart ges på en skola i Sverige så blir det att genomföra studierna på distans genom Karolinska institutet.
Igår var det äntligen dags att ta det första steget mot att ta examen, nämligen att registrera mig på utbildningen och den första kursen. Så nu är det bara att invänta uppropet om mindre än en månad. I väntan på att studierna ska starta ska jag försöka lära mig att hitta på universitetets hemsida.

Gäller att lära sig att navigera på hemsidan innan terminen startar.

Vaccin

Har här tidigare diskuterat om man ska vaccinera sig mot covid19. Jag har hela tiden haft åsikten att det är en plikt att alla medborgare i samhället som kan ta vaccinet bör göra detta. Visst man kan inte tvinga någon men vill man inte fortsätta leva i den mardröm som vi befunnit oss i under ett år så bör man ta det.

Nu har jag som anställd inom regionen fått mina två sprutor av vaccin och veckorna som man ska vänta för att ha ett fullgott skydd har gått. Fick först en dos av astra zeneca vaccinet. Fick dock inte den andra dosen då jag är kvinna under 65 år och detta vaccin inte rekommenderas för denna patientgrupp. om man verkligen ville ha detta vaccin så fick man skriva på papper att man har gjort detta val självständigt trotts att man fått information om riskerna med vaccinet. Den andra dosen vaccin jag fick var istället var pfizers vaccin. I nuläget så ska denna kombination ge ett gott skydd. Men om det skulle framkomma att man behöver ha två doser av samma vaccin kommer vi få ytterligare en spruta av pfizer vaccinet.

Väntar i nuläget på att maken ska få möjlighet till vaccin och att det internationella vaccinintyget kommer så att rörelsefriheten blir större och livet kan fortsätta på ett mer normalt sätt.

Förtroende för den enskilda läraren

Många har åsikter om dagens skola, att de inte lär barnen det de ska lära sig. Visst finns det pedagoger som man inte har förtroende för. Men vi är nöjda med barnens lärare, bådas klassföreståndare, både Camilla och Anna, har vid stort förtroende för. Även de flesta av resterade pedagoger har vi stort förtroende för, även om det finns vissa undantag.

Vet att det var många som ansåg att men inte lärde sig tillräckligt på den skola som jag gick under både låg- och mellanstadiet. Men det handlar nog om vilken inställning barnen och dess föräldrar har till utbildning. En lärare kan inte tvinga barnen att ta in den kunskap som de erbjuder barnen. Men jag intog mycket kunskap från dessa år då jag var intresserad av att ta in kunskap. Båda barnen är mycket intresserad av att lära sig saker. Just nu är Matilda främst intresserad av att lära sig bokstäver, siffror och att lära sig läsa. Fritjof däremot är väldigt intresserad av de flesta ämnena även om so verkar ligga honom varmt om hjärtat. Hoppas att detta håller i sig och att barnen blir engagerade i sitt lärande och skolarbete även fortsättningsvis. Så för våran del har barnens lärare vårat fulla förtroende om de inte bevisar att man inte kan anförtro dem det förtroendet. I dagens samhälle känns det som kanske föräldrar ska ifrågasätta deras barns intresse för inhämtande av kunskap och elevernas uppträdande i skolan istället för att alltid misstro pedagogernas kunskap och deras mål att maximera elevens inhämtande av kunskap.

På grund av min erfarenhet av skolgången samt på grund av min erfarenhet av att lida av dyslexi kommer göra att jag kommer ha krav på mina båda barn att göra sitt bästa i skolan. För mig är det viktigt att även vara engagerad i deras skolgång och finnas där när de behöver stöttning eller läxhjälp. Om någon av barnen skulle lida av dyslexi skulle de aldrig kunna använda det för att slippa lägga manken till när det gäller skolarbetet då jag vet att det kommer att gå bara att man måste lägga ner många timmar extra än de andra eleverna.

Livet upp och ner

Sedan sist har det mest varit jobb, familjen och allt som vardagen innebär.

Senaste tiden har fallen av patienterna med coronaviruset inom regionen ökat lavinartat. Därför har våran vardag blivit allt mer osäker. Vi fick för någon vecka sedan det färdiga schemat för tio veckor framåt. Bara några dagar senare fick vi veta att schemat kan komma att förändras efter regionen vilja. Därför kan man inte planera varken sitt liv eller sin jul. Skulle även kunna flyttas till en annan arbetsplats, till avdelningen för coronapatienter eller på någon annan avdelning på sjukhuset. Som en person som älskar ordning och reda, att kunna planera gör detta att det blir allt mer jobbigt.
Även restriktionerna från folkhälsomyndigheten samt de från skolan påverkar oss lika mycket som alla andra. Men det och den osäkerhet som regionens beslut har medfört har livet blivit svårare. Därav tystnaden här inne.

Hur som helst så ska jag ha en dag på jobbet, först administrativa uppgifter på förmiddagen för att sedan ha ett möte med kollegorna som jobbar natt. Lär gå åt många koppar kaffe under dagen, redan två stycken intagna.

Avslutande av sommartiden

Idag har vi alla här hemma varit lediga. Det betyder inte att vi inte gjort något alls. Vi har plockat ihop alla utemöbler inför vintern. Det medan barnen krattat löv, lekt och tjafsat med varandra, sådär som bara syskon kan tjafsa med varandra.

Att jag har ledigt inatt var inte uttänkt sedan tidigare, fanns ingen baktanke till det. Men jag är inte ledsen att jag fick ledigt denna helg. Jag har arbetat andra nätter när vi får över till vintertid, kan meddela att det är tungt att jobba denna natt då man jobbar 11 timmar utan rast. Visst kan man få en lugn natt, men den kan också vara en natt då man inte hinner mer än dricka lite vatten stående någon gång under hela natten. Hur som helst är och känns 11 timmar betydligt mer än det normala 10. Så mina tankar går till flickorna som befinner sig på avdelningen på sjukhuset just i natt.

Halloween på Kolmården

Igår var vi på Kolmårdens djurpark för att besöka årets upplaga av deras halloween firande. Innan vi åkte var båda barnen väldigt modiga och skulle absolut våga gå även de otäcka rundorna.

Väl framme i djurparken var varken vårt vålnad eller vampyr så speciellt sugna på att försöka sig på att gå de mest otäcka promenaderna. De som rekommenderas för barn över 11 år. Så det var ganska förståeligt att ingen av barnen vågade.
Parken var pyntad inför halloween men endel djur kunde man ändå få se.

Väl hemma från denna kylslagna tillställning blev det en lugn kväll med mys.
Nu, efter en lugn ledig helg är vi laddade för att starta en ny vecka med skola och jobb.

Älskade farfar skulle fyllt 100år!

Idag är det inte en vanlig dag utan det är dagen som min älskade farfar skulle ha fyllt 100år. Tänk att han skulle bli så gammal, min farfar, ha fyllt tresiffrigt. 100 år sedan han föddes. Det var samma år som Sverige gick med i Nationernas förbund, svenska kvinnor som var gifta blev myndiga samt det år som konstnären Zorn gick ur tiden.

Tyvärr får vi inte fira den med honom då vi förlorade honom alldeles för tidigt. Drogs bort från oss bara någon vecka efter min 10års dag. Det på grund av hans många år av rökning som gav honom lungcancer som fick en stor spridning i kroppen. Som vuxen har man kanske insett att han inte var helt felfri. Men för mig som barnbarn har jag bara glada minnen av honom, som värdens bästa farfar. En sådan farfar som man önskar att alla har.

Därför kommer ljus att tändas och mina tankar idag att gå till honom lite extra.

Tillbaka till vardagen

Nu har livet här hemma gått tillbaka till vardagen. Båda barnen har börjat skolan, Fritjof i ettan och Matilda har börjat förskoleklass. Själv har jag Och maken gått tillbaka till jobbet efter semester, föräldraledighet och annan ledighet. I nuläget väntar vi på att sonen får sitt schema för läsåret, enligt lärarna är det inte klart än. Matilda däremot har lite svårt att inse att de lediga dagarna mitt i veckan är över. Men det är väl bara en tidsfråga tills hon kommer in i allt ordentligt. Båda klasslärarna för läsåret känns som vettiga läraren med båda fötterna på jorden och med ett bra sunt förnuft. Sedan får man se hur relationen till dem utvecklas men de båda har givit ett bra första intryck.

Innan skolan började och maken hade semester blev det en dag på Kolmårdens djurpark och en dag på High Chaparral. Vilket var två mysiga dagar tillsammans med familjen innan vardagen knackade på.

Sista semesterveckan

Under förra veckan, vilket var den sista semesterveckan tillbringade jag främst genom att gå igenom garaget som vi inte har orkat med riktigt sedan vi flyttade in riktigt. När vi flyttade in packade vi in massor av flyttkartonger med saker från vårat tidigare boende och sedan kartonger som kommer från makens föräldrahem, hans mormor samt saker som kommer från de tider som hans familj bott utomlands under hans och hans brors barndom. Planen var att ta tag i detta tidigare men med tanke på att det jag under de här åren har hunnit studerat på heltid, arbetat heltid, varit utbränd och senare hunnit komma tillbaka och studerat en vända till. Det samtidigt som maken arbetat heltid och vi genomlevt barnens småbarnsår, i princip från dottern var 1 år till idag då hon börjar skolan nästa vecka. Vi har då istället för att fokusera på ett garage fullt med flyttkartonger fokuserat på att orka leva och finnas där för barnen och varandra under dessa tuffa år. men nu var det dags. Har varit hård mot mig själv och rensat hårt. Vissa saker känns mer känslomässigt att slänga medan annat istället varit lätt. Tanken är att vi under våran semester ska hinna med att rensa garaget samt fortsätta med isoleringen och färdigställandet av väggarna i garaget. Det vill säga att isolera samt sätta träskivor samt gips på väggarna på garaget. Under Tomas första helg på semestern och den sista på min semester kom vi att i princip färdigställa väggen mot huset. Det är ett par skruvar kvar att borra i sedan är den väggen klar.

Kaos i garaget under arbetet med rensningen.
I full fart med att färdigställa väggen

Under veckan började dotters inskolning på fritidshemmet eller som det kallas frita. Känns konstigt att minstingen blivit så stor redan. Hon verkar trivas och det går ändå ganska bra. hon verkar trivas mycket bra men under vissa dagar har det varit svårt med lämningen då bästa kompisen inte var där. Majoriteten av lärarna verkar bra och resterande har jag träffat för lite för att kunna ha en uppfattning om. Hennes blivande klasslärare verkar vara bra, ha båda fötterna på jorden och verkar ha skinn på näsan, vilket kan behövas ibland.

Under veckan han ja och barnen med en tur till Kolmårdens Djurpark. Där vi hade en heldag, dels ensamma men även tillsammans med ett par vänner till barnen och deras mamma.