En blogg om livet som fru, mamma och sjuksköterska
Nu börjar jag tröttna på detta virus på riktigt. Idag skulle vi ha suttit på flygplanet över atlanten. Vi skulle ha varit påväg på semester där vi skulle fira makens födelsedag, när han fyllde 40år. Men viruset med stort C kom och omkullkastade alla planer. Vi fick boka om och åka i höst istället men nu verkar det som vi får boka om igen och åka på semestern lagom till att maken fyller 41.
Under tiden det var tyst här har jag varit med på en mindre fotoutmaning jag fått från Matilda på Instagram. Utmaningen varade i tio dagar och med tio olika fotoutmaningar.
Vi skulle tolka tio olika teman.
Dag1 skulle vi fotografera en daglig rutin.
Dag2 skulle vi fotografera en reflektion.
Dag3 skulle vi fotografera en måltid.
Dag4 skulle vi fotografera ett självporträtt.
Dag5 skulle vi fotografera något som började på K.
Dag6 skulle vi fotografera något utomhus.
Dag7 skulle vi fotografera något utifrån temat ”vy från ovan”.
Dag8 skulle vi fotografera ett köksredskap.
Dag9 skulle vi fotografera ett svartvitt fotografi.
Dag10 skulle vi fotografera favoritplatsen i hemmet.
Av olika anledningar blev det inget kort taget när vi skulle fotografera ett köksredskap. Men tycker ändå att det gick bra med utmaningen.
Vintern fortsätter och idag är det ännu kallare än igår. Idag har jag sovit hela dagen då jag jobbade i natt och kommer jobba natten som kommer. Men efter jag hämtade barnen på frita och förskolan så blev det hem för att äta lite snabbt för att sedan ge sig iväg till Ålberga för att barnen går på bamsegympa på torsdagar.
Väl framme mötte vi ännu mer snö.
Nu gympar de för fullt för att sedan snabba på hem för att lämna den innan det blir att åka till jobbet. Ska bli skönt att det är helg efter denna natt. Känner att hela familjen behöver lite lugn och ro och få en helg utan stök och stress.
Ytterligare en vecka har förflutit. Tiden bara springer fram. Vecka har för mig har bestått av jobb och åter jobb. Maken fick vabba måndag till torsdag då dottern har haft feber och var därmed fått varit hemma under veckan.
Lördagen bedrevs med fix i hemmet. Det tvättades, städades och möblerades om i vårat sovrum. Resultatet av ommöbleringen blev kanonbra. Det medförde även att vi fick mer utrymme i sovrummet. Bilder kan komma senare!
Under lördagen har Matilda varit på femårskalas hos tre av flickorna på förskolan. Hon hade mycket trevligt på kalaset, så roligt att hon var helt slut efteråt. Hon somnade innan 17 på eftermiddagen , så när hon vaknade strax innan klockan 22 så stod det klart att hon inte kommer sova så mycket mer under natten. Det gör att det kommer bli en lång natt för mig och Matilda.
Under morgondagen kommer det nog bli mest lugnt tror jag. Familjen kommer ladda inför en ny vecka med skola, förskola och jobb. Dessutom börjar mina studier på måndag, så i morgon är den sista dagen på en månad som jag kommer kunna slappa och bara kunna vara.
Hoppas att ni kan sova i natt, själv ska jag återgå till att kolla på Alfons Åberg med dottern.
Frånvaron här inne beror på att det har varit sjukstuga här hemma i två veckor. Fritjof var hemma en och en halv vecka med feber och hosta, åter tillbaka i skolan nu i mitten av veckan. Då maken var ledig under helgen kunde jag göra min arbetshelg förra helgen. På söndagsmorgonen när jag kom hem från jobbet hade även Matilda hög feber. Suck, det var bara att ringa till jobbet och meddela att jag inte kunde komma natten mellan söndagen och måndagen då jag inte kunde jobba tio timmars natt för att sedan ta hand om två sjuka barn. På den 12/12 var hon äntligen feberfri. Det gjorde att hon kunde vara med på Lucia firandet på förskolan under fredagen.
Under helgen för två veckor sedan var det planerat med bakning av lussekatter samt pepparkakor som maken lovat barnen att göra. Den helgen blev det bara lussekatter då sonen inte var så pigg och hade feber och hostade. Så pepparkaksbaket har fått vänta.
Fredagen har kommit. Fritjofs första vecka i skolan är snart över. Han skulle ha varit på frita i eftermiddag men ska istället följa med en klasskamrat hem för att leka. Dottern ska för första dagen denna vecka vara på förskolan. Håller tummarna att hennes bästa kompis är där då Matilda längtat så efter henne. Själv är jag helt slut efter en vecka med alla de nya rutinerna och då har inte ens min är arbetsvecka börjat än. Har varit igång lika tidigt som maken men istället för att få åka till jobbet så har jag haft en trotsig femåring hemma. Istället för att vara ledig som resten av familjen så kommer jag jobba hela helgen, dvs ca 30 timmar. Just nu vet jag inte hur jag ska orka detta men hoppas få sova ordentligt i eftermiddag och under dagarna i helgen.
Under en dag på semestern hade vi bestämt att vi skulle besöka Astrid Lindgrens värld. Då det bara tar ett par timmar att åka så beslutade vi att bara åka över dagen. Det gjorde att vi åkte relativt tidigt, så att vi kom fram strax efter de öppnat parken. Vi tillbringade sedan hela dagen i parken för att sedan röra oss hemåt när den stängdes.
Under dagen besökte vi Ronja och Mattisborgen samt bröderna Lejonhjärtas hemvist i parken. Vid tidigare besök har dessa delar av parken varit för otäcka för att överhuvudtaget besöka. Men i år gjorde det succé hos barnen. Båda barnen har verkligen vuxit och blivit lite tuffare. Men det blev lite för mycket av spänning när vi tittade på avslutningsscenen då man fick träffa draken Katla och att det användes eld på scenen. Men annars var det inget problem.
Vi besökte även de mer klassiska miljöerna i parken så som hemma hos Pippi och Emil. Även hemma hos Nils Karlsson pyssling och tittade på en show med Karlsson och Lillebror.
När parken stängdes så var det en trött men glad följ som rörde sig hemåt i den småländska kvällen.
Är fortsatt trött då förkylningen inte gått över än samt att min pollenallergi startat nu.
I helgen har vi haft fullt upp med kalas för vår stora tjej. Hon fyller egentligen på tisdag men då det är mitt i veckan så blev allt firande nu i helgen istället. Under lördagen hade hon och hennes bästa kompis kalas tillsammans på busfabriken. Verkade som om hon var nöjd med kalaset. Idag, söndag har vi firat hennes födelsedag med släkten. Hon fick en massa fina presenter idag. Dagen avslutades med mys framför den nya Mary Poppins filmen.
Nu sover barnen och vi, jag och maken ska snart sova. Ny vecka startar imorgon. Tänk att nu i veckan har halva maj redan gått.
Gårdagen började med en tidig morgon då ett tandläkarbesök med Matilda stod på schemat. Blev endel väntan innan vi kom in. Men Matilda skötte sig så otroligt bra både i väntrummet och inne hos tandläkaren. Så stolt över henne.
Efter besöket blev det att lämna in henne på förskolan för att själv åka hem och lägga sig för att sova då jag skullle jobba natt efteråt.
När familjen kom hem från jobb och förskola så blev det en enklare middag. Efter middagen och lite lugnt slösurfande så var det dags att bege sig till jobbet. Var bra personal så trotts att det var en mycket tuff natt så gick det bra. Nu är jag äntligen hemma och ska försöka sova några timmar innan det är dags att hämta på förskolan, laga middag och senare bege sig mot ytterligare en natt på jobbet.
Lugna gatan här hemma under morgonen. Allt går bra tills ytterkläderna ska på. Kampen pågår i över en kvart innan mamma under spänd tystnad tar på sina änglar de ytterkläder som vädret kräver. Ungarna undrar varför man inte kan ha jacka och gymnastikskor när det är -7 grader ute. Även varför tjocka vinterkläder samt mössa och vantar måste på. Att mamma inte vill att de ska frysa är inte någon bra anledning enligt barnen.
När vi väl är klara är den tidigare trevliga stämningen som bortblåst. Sonens surar som vanligt när vi lämnar huset och dottern informerar mamma att hon vill att pappa ska lämna henne, då mamma är så dum. Barnens utbrott kom som på beställning, som de flesta dagar då de ska lämnas på förskolan. Det kvittar då om de ska vara på förskolan i två timmar eller hela dagen. Samt att man vet att de älskar att träffa fröknarna och kompisarna där. Bara att behöva lämna dom är en mardröm och förstör hela dagen.
Väl framme på förskolan har deras åsikt ändrats och barnen/barnet verkligen hänger sig fast i mig och ber om att få vara med mig istället. Då brister hjärtat och tårarna bara forsar inombords när man måste lämna det finaste man har till förskolan.
Nu försöka sova så man orkar jobba inatt!