Det som inte fick hända hände!

Nu börjar vi äntligen att landa. För ett par veckor sedan hände det som vi hoppats aldrig skulle hända. Sedan dess har det varit en bergochdalbana känslomässigt för hela familjen. Det var nämligen så att våran älskade hund, vår fina Ludde kom att somna in under traumatiska former. Vi visste att det han skulle somna in inom en snar framtid då han var 14 år och tre månader. En hund i Luddes storlek är allt över 10 år en bonus. Men även om insikten att han snart skulle somna in fanns så blev det chockartat för hela familjen när det hände så akut. När vi var hos veterinären så trodde hon att han hade drabbats av en stroke och därmed slagit ut centret för reglering av kroppstemperaturen.

Vi kommer alltid älska våran Ludde och bära med oss honom i våra hjärtan!

Med blandade känslor!

Senaste tiden har det varit mycket med jobbet, skola och allt annat.

För ett par veckor sedan, den 11 juni slutade vår stora pojke förskoleklass. Vilket blev en skolavslutning olikt alla andra skolavslutningar som genomförts tidigare. Men fröknarna på skolan gjorde allt för att den ändå skulle bli väldigt fin för alla inblandade. Sonen hade blandade känslor inför denna dag. Visst vill han ha sommarlov och sedan börja första klass men de måste tyvärr byta lärare och Anna-Lena som han har haft hela detta år har varit hans favorit och hans trygghet i skolan. Kommer garanterat bli bra med nästa lärare också men nervositeten finns där för både mig och min lill pojke.

En som slutat förskoleklass precis och en som ska börja förskoleklass till hösten.

Eftermiddagen på den speciella dagen tillbringades på Kolmårdens djurpark för att göra den lite speciell iallafall. Hoppas på att de får en vanlig skolavslutning nästa år.

Hur tänker människor egentligen?

Vet inte hur folk tänker egentligen. Nu när sommaren kommit så verkar folk tro att det är fritt fram att träffas och umgås tätt inpå varandra. Man ser släktträffar och andra tillställningar där man sitter tätt intill. Man verkar strunta i att hålla distansen till varandra. Det roliga är att man ser sådana som jobbat med patienter som har covid-19. Att man efter att fått denna erfarenhet sedan utsätter sina nära och kära för risken förstår jag inte. Jag kan förstå att studenter som vill fira dagen med släkt och vänner. De tar ju bara studenten en gång i livet.

Tänk på att hålla distans

Men att dra ihop andra tillställningar som tillexempel släktkalas där ett flertal personer är över 65-70+, är ansvarslöst och rent av korkat. Som vårdpersonal väntar man bara på att antalet covid-19 patienter kommer öka kraftigt vilket kommer få långtgående konsekvenser på samhället i stort och vårdpersonal i synnerhet. Det räcker med 1,5-2 meters avstånd så det borde inte vara så svårt. Så för allas skull så hoppas jag att människor tänker med huvudet och fortsätter att hålla distansen till varandra.

Det ena utesluter inte det andra

Bara för att jag känner mig nere på grund av våra omkullkastade planer på grund av viruset säger inte det att jag inte tänker på alla de som har drabbats. Vissa drabbas mer än andra. Vissa klarar sjukdomsförloppet hemma medan andra behöver mer eller mindre vård för att ta sig igenom det. Att viruset även skördar liv är också mycket tråkigt. Att det dessutom inte bara är de gamla och sköra utan även människor i sina bästa år utan bakomliggande sjukdomar gör att det känns ännu farligare.
Men som alltid är man sig själv närmast. Så även om mina tankar verkligen går till de drabbade och de anhöriga så får jag vara besviken på att vår resa som vi planerat i över ett år inte blir av eller iallafall framskjuten upp mot ett år.

Fuck Corona

Nu börjar jag tröttna på detta virus på riktigt. Idag skulle vi ha suttit på flygplanet över atlanten. Vi skulle ha varit påväg på semester där vi skulle fira makens födelsedag, när han fyllde 40år. Men viruset med stort C kom och omkullkastade alla planer. Vi fick boka om och åka i höst istället men nu verkar det som vi får boka om igen och åka på semestern lagom till att maken fyller 41.

Vi skulle ha suttit på flygplanet nu…

Ledig dag!

Idag har jag en ledig dag. Då jag jobbar i morgon igen så gäller det att hinna men allt som ska göras på hemmaplan. Tvätta, klippa gräset och annat. Matilda var en stund på förskolan på förmiddagen. Vi fick till oss att barnen på förskolan skulle få besök av deras blivande lärare inför nästa år. Nu har iallafall Matilda blivit hämtad och vi är hemma igen. Innan vi tar tag i alla måsten ska vi ta det lite lugnt utomhus i solen med kalasgodis och kaffe.

Mammas stora tjej tillsammans med Ludde

Fotoutmaning på Instagram

Under tiden det var tyst här har jag varit med på en mindre fotoutmaning jag fått från Matilda på Instagram. Utmaningen varade i tio dagar och med tio olika fotoutmaningar.
Vi skulle tolka tio olika teman.

Dag1 skulle vi fotografera en daglig rutin.
Dag2 skulle vi fotografera en reflektion.
Dag3 skulle vi fotografera en måltid.
Dag4 skulle vi fotografera ett självporträtt.
Dag5 skulle vi fotografera något som började på K.
Dag6 skulle vi fotografera något utomhus.
Dag7 skulle vi fotografera något utifrån temat ”vy från ovan”.
Dag8 skulle vi fotografera ett köksredskap.
Dag9 skulle vi fotografera ett svartvitt fotografi.
Dag10 skulle vi fotografera favoritplatsen i hemmet.

Av olika anledningar blev det inget kort taget när vi skulle fotografera ett köksredskap. Men tycker ändå att det gick bra med utmaningen.

Matilda 6år

Under torsdagen denna vecka blev våran ”lilla” flicka sex år. Tänk att vår prinsessa har blivit så stor så att hon börjar skolan och förskoleklass till hösten. Med tanke på den situation som är i dag så blev det att fira dottern bara med mamma, pappa och bror. Får avvakta tills allt lugnar ner sig så blir det att fira med resten av familjen.

Nyvaken 6åring!

När livet kommer emellan

Det har varit tyst här inne ett tag. Det har förutom social distansiering på grund av Corona varit jobb, ta hand om barnen och hemmet som kommit emellan. Här hemma har våren kommit även om det nu på förmiddagen har snöat lite. Det har varit en period med relativt varmt väder så utemöblerna är på plats och använts flitigt. Träden har blivit gröna och gräsklippnings säsongen har börjat.

Säsongen för klippning av gräsmattan har startat.

Rabarbern växer så att det knakar så det är dags att skörda rabarber för första gången för året. Funderar på om man ska göra lite rabarberkräm eller om det blir rabarberpaj istället.

Rabarberplantan för ett par veckor sedan.

Corona virus

Under de senaste veckorna har man sett de stora motsättningarna mellan olika generationer. Alla dessa 70+ som inte håller sig hemma trotts alla de uppmaningar att just göra det. Sedan har man sett att de fått hat av yngre som anser att de som trotts rekommendationerna är ute i folksamlingar borde avsäga sig vården om de skulle bli sjuka.
Det kanske är att ta i med sådana drastiska åtgärder. Men jag förstår verkligen inte hur de människor som är i riskgrupperna tänker när de trotts rekommendationer ändå rör sig mycket ute och det för deras stora nöjes skull. Säger experter att man ska hålla sig ifrån folksamlingar och hålla sig hemma så bör man följa dessa råd och göra som experterna säger. Det istället för att vara obstinata och bara tänka på sig själv. Men med vetskapen om att man tillhör en riskgrupp samt de riskerna som finns och hur sjuk man verkligen kan bli av viruset så skulle jag om möjligt hålla mig inne och hålla mig relativt ensam. Borde inte vara så betungande då det handlar om en begränsad tidsperiod. Är inte hälsan och livet viktigare än den korta tiden av tillfredsställelse som de känner av att vara i det normala sociala sammanhanget.
Snälla alla som är 70+, håll er hemma så mycket som möjligt utan att träffa andra människor, det är för er egna hälsas skull.