Många har åsikter om dagens skola, att de inte lär barnen det de ska lära sig. Visst finns det pedagoger som man inte har förtroende för. Men vi är nöjda med barnens lärare, bådas klassföreståndare, både Camilla och Anna, har vid stort förtroende för. Även de flesta av resterade pedagoger har vi stort förtroende för, även om det finns vissa undantag.
Vet att det var många som ansåg att men inte lärde sig tillräckligt på den skola som jag gick under både låg- och mellanstadiet. Men det handlar nog om vilken inställning barnen och dess föräldrar har till utbildning. En lärare kan inte tvinga barnen att ta in den kunskap som de erbjuder barnen. Men jag intog mycket kunskap från dessa år då jag var intresserad av att ta in kunskap. Båda barnen är mycket intresserad av att lära sig saker. Just nu är Matilda främst intresserad av att lära sig bokstäver, siffror och att lära sig läsa. Fritjof däremot är väldigt intresserad av de flesta ämnena även om so verkar ligga honom varmt om hjärtat. Hoppas att detta håller i sig och att barnen blir engagerade i sitt lärande och skolarbete även fortsättningsvis. Så för våran del har barnens lärare vårat fulla förtroende om de inte bevisar att man inte kan anförtro dem det förtroendet. I dagens samhälle känns det som kanske föräldrar ska ifrågasätta deras barns intresse för inhämtande av kunskap och elevernas uppträdande i skolan istället för att alltid misstro pedagogernas kunskap och deras mål att maximera elevens inhämtande av kunskap.
På grund av min erfarenhet av skolgången samt på grund av min erfarenhet av att lida av dyslexi kommer göra att jag kommer ha krav på mina båda barn att göra sitt bästa i skolan. För mig är det viktigt att även vara engagerad i deras skolgång och finnas där när de behöver stöttning eller läxhjälp. Om någon av barnen skulle lida av dyslexi skulle de aldrig kunna använda det för att slippa lägga manken till när det gäller skolarbetet då jag vet att det kommer att gå bara att man måste lägga ner många timmar extra än de andra eleverna.