Skulle ha varit i luften nu…

Nu skulle vi ha varit i luften. Vi kunde inte genomföra vår resa i juni för att fira makens fyrtio årsdag. När det stod klart att vi fick ställa in resan i juni på grund av coronaviruset så bokade vi om resan till nu under hösten, i samband med barnens höstlov. Men med tanke på utvecklingen av coronavirusets framfart har vi än en gång fått ställa in och flytta fram resan. Hoppas att vi slipper skjuta fram resan ytterligare en gång. Men hur det blir får vi se framåt våren och sommaren. Hur det än blir kommer dagen idag bli lite vemodigt då det var idag vi skulle ha suttit på flyget över Europa och Atlanten.

Det som inte fick hända hände!

Nu börjar vi äntligen att landa. För ett par veckor sedan hände det som vi hoppats aldrig skulle hända. Sedan dess har det varit en bergochdalbana känslomässigt för hela familjen. Det var nämligen så att våran älskade hund, vår fina Ludde kom att somna in under traumatiska former. Vi visste att det han skulle somna in inom en snar framtid då han var 14 år och tre månader. En hund i Luddes storlek är allt över 10 år en bonus. Men även om insikten att han snart skulle somna in fanns så blev det chockartat för hela familjen när det hände så akut. När vi var hos veterinären så trodde hon att han hade drabbats av en stroke och därmed slagit ut centret för reglering av kroppstemperaturen.

Vi kommer alltid älska våran Ludde och bära med oss honom i våra hjärtan!