Oj vad tiden går

Oj vad läge sedan jag skrev här. Men som så ofta tidigare så har livet kommit emellan. Förutom det vanliga med två barn och ett hem med allt vad det innebär så har hösten och början av våren gått i ett. Först och främst har en kär släkting lämnat oss. Blixten kom verkligen från klar himmel och även om jag inte hade jättemycket kontakt så fanns tankarna på henne ofta och det känns så tomt när personen är borta.

Dessutom har studierna rullat på i ett rasande tempo. Det ska vara studier på halvtid men när lärarna lägger upp uppgifterna som om de räknar med studier på minst 40 timmar så är det tungt att även arbeta halvtid. Dessutom genomgår jag en intern utbildning på avdelningen inom området stroke som spänner över ett halvår. Då jag vill suga åt mig så mycket som möjligt av utbildningen lägger jag ner mycket tid på inläsning.

Men jag har tänkt att försöka bli bättre att dela med mig av mitt liv och mina tankar.

Det som inte fick hända hände!

Nu börjar vi äntligen att landa. För ett par veckor sedan hände det som vi hoppats aldrig skulle hända. Sedan dess har det varit en bergochdalbana känslomässigt för hela familjen. Det var nämligen så att våran älskade hund, vår fina Ludde kom att somna in under traumatiska former. Vi visste att det han skulle somna in inom en snar framtid då han var 14 år och tre månader. En hund i Luddes storlek är allt över 10 år en bonus. Men även om insikten att han snart skulle somna in fanns så blev det chockartat för hela familjen när det hände så akut. När vi var hos veterinären så trodde hon att han hade drabbats av en stroke och därmed slagit ut centret för reglering av kroppstemperaturen.

Vi kommer alltid älska våran Ludde och bära med oss honom i våra hjärtan!