Har under kvällen varit och hälsat på hos farmor. Fikade och hjälpte henne med att packa endel som hon inte vågade att flyttgubbarna skulle göra. Hon uttryckte det så att vi hade mer känsla för sakerna och där med mer rädda om sakerna. Det är nämligen så att hon och hela hennes äldreboende ska flytta till nya lokaler då de gamla ska renoveras. Hon blev jätteglad för att jag kom och hälsade på, att jag tog mig tiden att komma till henne och bara sitta och prata. Måste säga att det var en tid sen sist men jag är inte sämst på detta. Det är nämligen vissa av hennes barnbarn som inte direkt sliter så mycket på hennes golv, men vill verkligen inte peka ut någon. Visst alla vi kusiner har våra egna liv, men lite kärlek kan man gott visa vår farmor/mormor.
Min ömma tå när det gäller mor och far föräldrar är min mormor och morfar, tror inte jag har träffat dem sen ett Williams dop i höstas. Känner dåligt samvete av att inte ha träffat dem på länge. Men det känns som om det inte finns någon tid då man måste avvara en hel dag för ett besök. När man inte jobbar så har man fullt upp att göra hemma. Jag vet att det är en bortförklaring, men man måste få tiden att gå ihop. Måste ta mig i kragen och ha lite kvalitets tid med dem, man vet aldrig hur länge man får ha dem i livet. Mormor är ju över 70 och morfar över 80.