I lördags morse begav sig jag och min älskling mot sydligare breddgrader, närmare bestämt till Malmö. Dels för en liten mysig minisemester, men kanske främst att träffa hans pappa och hans fru. Hela vägen ner till Malmö var jag nervös. Ju närmare vi kom så blev jag allt mer nervös. Men under hela tiden så fanns Tomas där för mig och stöttade mig. Efter ett tag så kunde jag släppa nervositeten. Jag tycker att det var mycket trevligt, både hans far och hans fru var helt underbara, trevliga och väldigt naturliga. Ser verkligen fram emot att träffa dem igen och lära känna dem ordentligt. Var även väldigt nervös när det gällde den språkliga biten då pappans fru inte har svenska som modersmål. Men det gick mycket bättre än förväntat, då hon var mycket duktig på svenska för att inte bott i Sverige någon längre tid.
En blogg om livet som fru, mamma och sjuksköterska