Jag befinner mig på jobbet och njuter av tystheten som just nu har uppstått här. Ringningarna har uteblivit så här långt in på natten. Just nu sitter vi och väntar på att gå nästa runda, den vid fyra.
Senaste veckorna har mest varit jobb, hämta på dagis, lämna på dagis, laga mat och så vidare. När alla måsten äntligen är färdiga för dagen så slår man tillslut ihop som ett korthus. Läste ett inlägg på en stor blogg att det är föräldrarnas ansvar att leka med sina barn typ mellan 17 och 19. Det är lätt för en mamma att säga när man har köpt in hjälp med all markservice. Men en hårt arbetande familj med två som arbetar heltid har inte möjlighet att sätta sig och leka med barnen varje kväll. Det ska lagas mat, ätas, varva ner och så alla kvälls bestyr som ska ske innan sänggående. Sådana uttalanden kan man hålla för sig själv när man inte har ett ”riktigt” vuxenliv och bara skulle kunna flumma omkring då någon annan gör allt åt en.
Tillbaka till jobbet. Nu är det bara några timmar kvar innan nattens pass är över och sängen viskar mitt namn.