Under den senaste tiden har man kunnat höra på nyhetsraporteringen att många skolor har stora brister när det gäller att motverka mobbning. Det är tragiskt att det fortfarande år 2010 fortfarande är så dåligt i skolorna runt om i landet. När jag gickl i högstadiet under senare delen av 1990-talet så utsates jag själv för mobbning. Mina klasskamrater såg det enbart som på skoj, men för mig var det absolut inte på skoj. Det var min fruktansvärda vardag, jag grävde ner mig i skolarbete och hade ingen kamrat på skolan som var på min sida. Något som säkerligen stack i ögonen på den var att jag som hade dyslexi och som de såg som ”dum i huvudet” klarade skolan galant, höjde medelbetyget ordentlig. Med ett undantag, Engelskan. Det måste verkligen stuckit i ögonen på dem att någon som var dum i huvudet var och presterade betydligt bättre än dom. Det var bara klickar i min klass och i mina paralellklasser som aktivt utförde mobbningen, men med tanke på att hela min årskurs såg på utan att göra något så är de lika skyldiga som de andra. Detta har format mig från en väldigt självsäker tjej till en flicka med dåligt självförtroende, och dålig självbild. Under min högstadietid fick jag reda på att jag var ful och äklig. Dålig på alla sätt och vis. Det blev ju inte bättre när jag försökte söka hjälp. Då blev man ju en tjallare. Många vuxna på skolan, bland annat rektorn och en av mina klasföreståndare ville inte se mobbningen. Inte ens när mina föräldrar tog tag i det och krävde att skolan skulle göra något åt det. Rektorn menade på att på ”min” skola finns inte mobbning. Trotts det svaga intresset jag fick av en del vuxna i skolan så kom jag att söka mig till de vuxna i skolan som stöttade mig. Där kände jag mig trygg.
Detta har gjort att det har vuxit ett förakt mot vissa i min omgivning under den aktuella perioden. Jag känner att jag inte har speciellt stort intresse av dessa människor. En del av dessa klarar jag inte av då de förstört mitt liv lång tid framåt. Visst ska man glömma och förlåta men vissa sår har fortfarande inte läkt ordentligt, då är det väldigt svårt att glömma och förlåta.
Att lärare inte tar mobbning på allvar är enligt skolinspektionen ett vanligt fenomen. Även att lärarna menar på att eleverna själva väljer att bli utsatta genom hur de är och klär sig är inte allt för ovanligt.