En blogg om livet som fru, mamma och sjuksköterska
Julgardinerna är på väg hemåt, eller rätare sagt så är de inhandlade men finns för tillfället i Köpenhamn. Idag efter jobbet har endel av adventsutsmyckningen blivit ordning gjort. Men lite kvar är det allt att göra men detta är tänkt att jag ska hinna med i morgon. Men det blir nog bra. Nu är klockan snart 23:30 och det är två trötta individer som stupar isäng efter veckans jobb!
Go’natt och sov så gott alla!
Just nu så känns det otroligt jobbigt, känns som om jobbet är med hela tiden. Känns som man aldrig är ledig. I vaket tillstånd så dras tankarna till jobbet. Finns även med under nätterna, i form av mardrömmar. Vet inte hur länge jag ska orka med det. Måste försöka slå bort alla tankar på jobbet när jag går därifrån. Alltså det är inte något speciellt som gnager det är bara jobbigt, hela situationen. Det gör att man inte kan peka ut någon specifik sorts situation, vilket gör att man inte kan prata med någon om det. Det finns bara i mitt medvetande ständigt.
Vill inte sitta och klaga på det men jag känner att jag måste få ut det.
Här hemma har det verkligen varit julstämning ikväll. Först lussekatts bak, kontroll av adventsljusstakar och stjärnor. När T kom hem så blev det blossa glögg och nybakade lussekatter. Detta ackompanjerades med julmusik. Efter glöggen och lussekatterna blev det middag i form av hemgjord risgrynsgröt med sirap, kanel och mjölk. Har nu försökt få tag i min kära blivande svärmor, men det verkar inte vara någon hemma i villan i Täby.
Idag var jag äntligen ledig efter att jobbat närmare 60 timmar den senaste veckan. Under helgen så kom det att bli så att jag jobbade åt och sov. Vet inte om det är så att vi börjar bli sjuka här hemma eller vad det är. För just nu blir det ofta väldigt tidiga kvällar för oss båda! Under min enda lediga dag, jag jobbar i morgon igen, så har det blivit mycket bestyr här hemma. Bland annat så har årets lussekatter bakats. Har även kollat efter våra advetsljusstakar och stj’ärnor som ska upp i fönstren till helgen. Då det inte blev så mycket städat förra veckan så har det blivit lite städning idag med.
Riktigt roligt klipp! Som tur är så har inte vi det problemet då en av oss har ett väldigt vanligt efternamn och en har ett mycket ovanligt efternamn. Självklart blir det Tomas som byter och blir herr Karlsson ;). Har även inte problemet med att ta bort gäster, än i alla fall.
Håller på att fundera på en mycket viktig sak i mitt liv. Har en mycket viktig middag att planera. Vad ska man bjuda på? Kanske ska använda sig av våra bakgrunder. För detta visar vilka vi verkligen är. Då älsklingen har vuxit upp i en rad lika länder så funderar jag på att få lite inspiration därifrån. Tänkte be min älskade blivande svärmor att hjälpa mig!
Idag har det varit tungt. Inte känt för att göra något här hemma. Har bara känt för att bara vara. Känns som man behöver det då det är otroligt tungt på jobbet för tillfället. I morgon klockan sju är det dags igen, då är vi alla pigga och glada. Vi är där iallafall ;). Men bara man kommer igång så brukar helgen snart vara över.
Väntar på ett besked som kommer om några veckor, vilket kan förändra mitt/vårt liv ganska mycket!
Nu blir det snart att sova, om jag ska kunna orka upp i morgon! Go’natt!
Nu längtar jag något så otroligt mycket. Det till advent, jul och allt vad det innebär. Att få börja med handling av julklappar, pynta och bara njuta av att lyssna på julmusik. Jag bara älskar julen!
Blir lika fundersam varje gång. En i personalen frågar en brukare om var man önskar att få gjort under dennes städtid. Svaret kommer då till personalen att dennes dotter eller son kommer med sin respektive inom en timme, så idag vill de bara få dammsugit och torkat golv, och badrummet såklart. Personalen gör detta för att brukarna blir nöjda, men frågar extra noga om denne inte ska damma av lite också. Men får nej på frågan om dammandet. När kollegan då går därifrån så är brukaren mycket nöjd med städningen. Vilket gör att även personalen är nöjd då brukaren fått det denne velat ha. Efter ett par veckor så ringer sonen eller dottern och klagar på att den som städat inte har gjort det ordentligt, det var ingen som hade dammat. I och med denna händelse så har frågan angående hur mycket man ska skriva in i journalerna aktualiserats. Frågan som också då kommer upp i huvudet är att är det brukaren eller de anhöriga vi ska hjälpa och lyssna på?
Idag var det tillbaka till jobbet igen, varit på plats men inte varit ute och jobbat! Har nämligen suttit och försökt få ordning på ett framtida schema på jobbet. Var tvungen att slänga in några delade turer mer än beräknat för att det skulle gå ihop på helgerna. Räknar skarpt med att man kommer höra klagomål om detta, men då får de komma med andra förslag på lösningen på problemet. Är öppen för att ändra på de till det bättre. Men nu är det äntligen klart och inlämnat till chefen. Nu får vi se hur det tas emot av mina kollegor, förhoppningsvis blir de nöjda.
Det har varit riktigt kul och inspirerande jobb att sitta och konstruera schemat, får verkligen gnugga de små grå för att få ihop det på ett någorlunda rättvist sätt därmed även ett rättvist resultat.