Blir lika fundersam varje gång. En i personalen frågar en brukare om var man önskar att få gjort under dennes städtid. Svaret kommer då till personalen att dennes dotter eller son kommer med sin respektive inom en timme, så idag vill de bara få dammsugit och torkat golv, och badrummet såklart. Personalen gör detta för att brukarna blir nöjda, men frågar extra noga om denne inte ska damma av lite också. Men får nej på frågan om dammandet. När kollegan då går därifrån så är brukaren mycket nöjd med städningen. Vilket gör att även personalen är nöjd då brukaren fått det denne velat ha. Efter ett par veckor så ringer sonen eller dottern och klagar på att den som städat inte har gjort det ordentligt, det var ingen som hade dammat. I och med denna händelse så har frågan angående hur mycket man ska skriva in i journalerna aktualiserats. Frågan som också då kommer upp i huvudet är att är det brukaren eller de anhöriga vi ska hjälpa och lyssna på?
En blogg om livet som fru, mamma och sjuksköterska