Lugna gatan här hemma under morgonen. Allt går bra tills ytterkläderna ska på. Kampen pågår i över en kvart innan mamma under spänd tystnad tar på sina änglar de ytterkläder som vädret kräver. Ungarna undrar varför man inte kan ha jacka och gymnastikskor när det är -7 grader ute. Även varför tjocka vinterkläder samt mössa och vantar måste på. Att mamma inte vill att de ska frysa är inte någon bra anledning enligt barnen.
När vi väl är klara är den tidigare trevliga stämningen som bortblåst. Sonens surar som vanligt när vi lämnar huset och dottern informerar mamma att hon vill att pappa ska lämna henne, då mamma är så dum. Barnens utbrott kom som på beställning, som de flesta dagar då de ska lämnas på förskolan. Det kvittar då om de ska vara på förskolan i två timmar eller hela dagen. Samt att man vet att de älskar att träffa fröknarna och kompisarna där. Bara att behöva lämna dom är en mardröm och förstör hela dagen.
Väl framme på förskolan har deras åsikt ändrats och barnen/barnet verkligen hänger sig fast i mig och ber om att få vara med mig istället. Då brister hjärtat och tårarna bara forsar inombords när man måste lämna det finaste man har till förskolan.
Nu försöka sova så man orkar jobba inatt!