En blogg om livet som fru, mamma och sjuksköterska
I någon dryg vecka har hela familjen av och till varit förkyld med nästäppa halsont och en viss hosta. Men ingen feber har tidigare visat sig. Men igår så gjorde febern entré då Matilda fick feber. Så igår och idag blev det vab för min del. Men febern håller i sig även idag så det blir även VAB imorgon för min del. Så dagen i går och idag har inneburit mys framför barnfilmer. Vi är bara inne på tredje gången på 1,5 dygn vi ser på ”Sing”. Men är dottern nöjd så är mamma nöjd.
Natten som varit har varit fruktansvärd. Sonen somnade ganska snabbt i sin säng och sov gott där hela natten. Men dottern var desto svårare att få att somna. Var närmare 22 innan hon somnade. Sedan hade jag svårt att somna. Somnade efter tre någon gång. Då hade dottern vaknat igen. Suck. Jag somnade av utmattning medan dottern låg mellan oss och var vaken. Men deras älskade pappa tog hand om henne då. Men då var det passade att jag hade en sovdag inför jobbnatt idag. Så jag sov hela dagen tills det var dags att hämta ungarna.
Då dottern inte sovit mycket inatt och sedan varit på dagis där det gått i ett under hela dagen så han hon knappt hem innan hon somnade som en stock. Fanns inte en chans att hålla henne vaken. Försökte även få i henne något innan hon somnade men det fanns inte en chans till det heller. Så nu håller jag tummarna att hon ska sova hela natten så att Tomas får sova. När jag kommer hem så kommer familjen redan gått till jobbet och dagis.
Nu är det snart dags för maken att komma hem från jobbet och då blir det middag för oss som är vakna och sedan några timmars mys innan jag ska bege mig mot jobbet.
Idag är det vab för min del då dottern under natten ramlade ner från sängen med en ordentlig smäll. Hon uppgav att hon slog i huvudet ordentligt. Hon fick mycket ont i huvudet och blev illamående. Vi beslutade att hon skulle vara hemma för säkerhet skull, så att det inte skulle bli värre. Men verkar ha blivit betydligt bättre så det blir dagis och jobb i morgon.
Känslan i kroppen är fruktansvärd när det händer något med ens lilla älsklingar. Lika fullt så lättas stenen när man märker att de mår bättre.
Det är ju ingen nyhet för någon att barn får sina föräldrars gener. Men vissa likheter är mer subtila medan andra är lättare att se. Dottern har fått mammas envishet och mycket utseende från mammas familj. Medan sonen är en kopia av sin far utseendemässigt. En sak som jag hoppats inte skulle gå i arv är reaktionerna som jag fått av myggbett när jag var liten. Men denna överkänslighet vekar ha gått i arv till iallafall sonen. I år har han vid flera tillfällen fått myggbett som därefter har utvecklat en stor hård och varm uppsvullnad. Men än så länge är det ändå hanterbara uppsvullnader så det blir egenvård här hemma. Skulle de bli värre med tiden så får vi ta ställning till eventuell vård då. Men hoppas verkligen att det växer bort på Fritjof och att Matilda inte råkar ut för dessa reaktionen.
Helt klart är det iallafall att vissa saker är mer okej att de går i arv än andra.
Åter måndag igen, men en ledig sådan. Blev en tidig morgon trotts att vi var lediga. Detta berodde på att sonen skulle till logopeden för sina talproblem. Känns som de ibland förstorar upp problemet lite väl mycket. Enligt logopeden så ska en fyraårings grammatik vara näst intill som en vuxen persons. vilket inte sonens är. Meningsuppbyggnaden är inte perfekt och böjningarna blir fel. Sedan så är inte uttalet jättebra svårt med flera stavelser och även svårt med ord som har tyngdpunkten på den senare stavelsen, som tillexempel banan. Men hon gav sonen positiv feedback att hans språk utvecklats massor sedan november då vi var där sist. Kommer bli ett återbesök till hösten för att se hur det utvecklar sig. Så under sommaren kommer det bli hårdträning på ord och meningsuppbyggnad. Efter logopedbedömningen så hämtades dottern på makens jobb där hon varit under besöket. Innan hemgång så tog vi en fika på Lindahls.
Tycker övergången till sommartid har gått bra här hemma för oss vuxna iallafall. Men i kombination att det är ljusare på kvällen och att det har varit varmt i ett par dagar är att barnen inte inser att det inte är sommar än och att det är dags och att det är dags att gå in trotts att det är ljust ute. Detta medförde vissa problem ikväll. Båda barnen blev irriterade och väldigt motsträviga då de inte ville ha någon jacka på sig men att mamma tvingade dem. Kan berott på att mamma sa att det inte är sommar och att vi inte vill ha mer sjukdomar i det här hemmet nu när vi äntligen jag blivit friska. Att sedan mamma och pappa sa att det var dags att gå in och att klockan var mycket trotts att det var ljust ute hade båda barnen svårt att förstå. Att de inte önskade att gå in var nog egentligen inte att det fortfarande var ljust ute utan att de ville studsa på studsmattan en stund till då de varit på förskolan under eftermiddagen. Detta gjorde att en situation med motsättningar mellan föräldrar och barn byggdes upp. Fördelen med situationen som uppkom var väl att barnen inte bara tömde mammas och pappas depå med energi utan även sina egna depåer och sövningen av barnen måste ses som ganska smärtfri.
Nu blir det att sova. Förhoppningsvis bättre sömn i natt än natten som var.
Varför ska läkare som inte har koll på läget ens öppna munnen? Varför lovar de saker de inte kan hålla? Det låter kanske hårt men sonen blev lovad att bli opererad innan den 16 maj. Men när jag äntligen fick tag i planeraren för operationerna så kommer det fram att läkaren varken nämnt det i journaltext eller satt upp honom på väntelistan över akuta operationer. Detta innebär att vården har 90 dagar, tre månader på sig. Alltså så kan operationen bli så sent som mitten av juni. Problematiken krig sonens öron och näsa har eskalerats och vi får knappt röra vid örat längre, gör ju inte att vi med gott mod kan sitta och vänta på operationen. allt detta gör bara att man blir så trött på vården.
Känns som jag bor på jobbet. Jobbar hundra procent så det är inte så konstigt egentligen. Men alla kvällar som jag arbetar, vilket är ganska ofta, så jobbar till straxt innan tio (om man kommer iväg i tid). Vilket gör att jag är hemma någon gång mellan 22:30 och 23. Efter detta ska man sedankvarvarande ner och skynda sig i säng då klockan ringer vid kl 05 för att hinna allt innan jobbet börjar. Detta blir jobbigt då jag är en sådan människa som behöver mycket sömn för att fungera optimalt. Dessa daga blir jag helt slut och har lite illamående innan jag kommit igång ordentligt, vilket kan ta en stund. Dessutom har barnen kommit in i en period med dålig sömn och för att inte varje natt behöva vakna vid två för att vi blir fyra i sängen, varav två är som roterande helikopterblad, så har vi beslutat oss att lösa detta på ett annorlunda sätt. Det gör att båda barnen oftast sover och att vi i allafall får möjlighet att sova varannan natt.
Nu är ytterligare en period av sjukdom kommit till sitt slut. Började med att jag hade feber och då hemma tre dagar i veckan som varit. Sedan blev lillfia sjuk i fredagsmorse, vaknade med hög feber. Så då fick hon vara hemma från förskolan i fredags. Och den höga febern höll i sig tills igår kväll. Idag var hon sitt vanliga jag och ingen förhöjd temp. Skönt är att Fritjof och maken har klarat sig denna gång från att bli sjuk. Med tanke på att jag mår bra och lillfia inte har haft någon feber idag så blir det jobb och förskola för hela familjen.
Senaste månaden har det varit fullt upp för mig. Januari började med praktik för att sedan ha en vecka teori. En fruktansvärd vecka då jag hade sjukt barn hela veckan. En vanlig vecka hade det inte varit några problem. Men just denna vecka så skulle en hemtenta skrivas och skicka in för att sedan ta examen i Sankt Ragnhilds kyrka på fredagen. Så paniken var ganska total under veckan, för att hinna med allt och ändå vara en bra mamma till mitt sjuka barn. Men nu har jaf äntligen fått svar på hemtentamen med ett godkänt resultat och nu är också examensansökan inskickad. Har även börjat ett nytt jobb, som sjuksköterska, även om jag inte får kalla mig eller genomföra så mycket sjuksköterskeuppgifter då inte legitimationen är i min hand än. Månaden avslutas med förkylning och en ihärdig feber. Hoppas och håller tummarna för att nästa månad för med sig mer friskhet, både hos mig och Tomas men även hos båda barnen.