Idag är det vab för min del då dottern under natten ramlade ner från sängen med en ordentlig smäll. Hon uppgav att hon slog i huvudet ordentligt. Hon fick mycket ont i huvudet och blev illamående. Vi beslutade att hon skulle vara hemma för säkerhet skull, så att det inte skulle bli värre. Men verkar ha blivit betydligt bättre så det blir dagis och jobb i morgon.
Känslan i kroppen är fruktansvärd när det händer något med ens lilla älsklingar. Lika fullt så lättas stenen när man märker att de mår bättre.
Arv
Det är ju ingen nyhet för någon att barn får sina föräldrars gener. Men vissa likheter är mer subtila medan andra är lättare att se. Dottern har fått mammas envishet och mycket utseende från mammas familj. Medan sonen är en kopia av sin far utseendemässigt. En sak som jag hoppats inte skulle gå i arv är reaktionerna som jag fått av myggbett när jag var liten. Men denna överkänslighet vekar ha gått i arv till iallafall sonen. I år har han vid flera tillfällen fått myggbett som därefter har utvecklat en stor hård och varm uppsvullnad. Men än så länge är det ändå hanterbara uppsvullnader så det blir egenvård här hemma. Skulle de bli värre med tiden så får vi ta ställning till eventuell vård då. Men hoppas verkligen att det växer bort på Fritjof och att Matilda inte råkar ut för dessa reaktionen.
Helt klart är det iallafall att vissa saker är mer okej att de går i arv än andra.
Logopedbedömning!
Åter måndag igen, men en ledig sådan. Blev en tidig morgon trotts att vi var lediga. Detta berodde på att sonen skulle till logopeden för sina talproblem. Känns som de ibland förstorar upp problemet lite väl mycket. Enligt logopeden så ska en fyraårings grammatik vara näst intill som en vuxen persons. vilket inte sonens är. Meningsuppbyggnaden är inte perfekt och böjningarna blir fel. Sedan så är inte uttalet jättebra svårt med flera stavelser och även svårt med ord som har tyngdpunkten på den senare stavelsen, som tillexempel banan. Men hon gav sonen positiv feedback att hans språk utvecklats massor sedan november då vi var där sist. Kommer bli ett återbesök till hösten för att se hur det utvecklar sig. Så under sommaren kommer det bli hårdträning på ord och meningsuppbyggnad. Efter logopedbedömningen så hämtades dottern på makens jobb där hon varit under besöket. Innan hemgång så tog vi en fika på Lindahls.
Sommartidens, vädrets eller studsmattans fel?
Tycker övergången till sommartid har gått bra här hemma för oss vuxna iallafall. Men i kombination att det är ljusare på kvällen och att det har varit varmt i ett par dagar är att barnen inte inser att det inte är sommar än och att det är dags och att det är dags att gå in trotts att det är ljust ute. Detta medförde vissa problem ikväll. Båda barnen blev irriterade och väldigt motsträviga då de inte ville ha någon jacka på sig men att mamma tvingade dem. Kan berott på att mamma sa att det inte är sommar och att vi inte vill ha mer sjukdomar i det här hemmet nu när vi äntligen jag blivit friska. Att sedan mamma och pappa sa att det var dags att gå in och att klockan var mycket trotts att det var ljust ute hade båda barnen svårt att förstå. Att de inte önskade att gå in var nog egentligen inte att det fortfarande var ljust ute utan att de ville studsa på studsmattan en stund till då de varit på förskolan under eftermiddagen. Detta gjorde att en situation med motsättningar mellan föräldrar och barn byggdes upp. Fördelen med situationen som uppkom var väl att barnen inte bara tömde mammas och pappas depå med energi utan även sina egna depåer och sövningen av barnen måste ses som ganska smärtfri.
Nu blir det att sova. Förhoppningsvis bättre sömn i natt än natten som var.
Blir bara så trött på vården.
Varför ska läkare som inte har koll på läget ens öppna munnen? Varför lovar de saker de inte kan hålla? Det låter kanske hårt men sonen blev lovad att bli opererad innan den 16 maj. Men när jag äntligen fick tag i planeraren för operationerna så kommer det fram att läkaren varken nämnt det i journaltext eller satt upp honom på väntelistan över akuta operationer. Detta innebär att vården har 90 dagar, tre månader på sig. Alltså så kan operationen bli så sent som mitten av juni. Problematiken krig sonens öron och näsa har eskalerats och vi får knappt röra vid örat längre, gör ju inte att vi med gott mod kan sitta och vänta på operationen. allt detta gör bara att man blir så trött på vården.
Verkligheten för en hårt arbetande mamma
Känns som jag bor på jobbet. Jobbar hundra procent så det är inte så konstigt egentligen. Men alla kvällar som jag arbetar, vilket är ganska ofta, så jobbar till straxt innan tio (om man kommer iväg i tid). Vilket gör att jag är hemma någon gång mellan 22:30 och 23. Efter detta ska man sedankvarvarande ner och skynda sig i säng då klockan ringer vid kl 05 för att hinna allt innan jobbet börjar. Detta blir jobbigt då jag är en sådan människa som behöver mycket sömn för att fungera optimalt. Dessa daga blir jag helt slut och har lite illamående innan jag kommit igång ordentligt, vilket kan ta en stund. Dessutom har barnen kommit in i en period med dålig sömn och för att inte varje natt behöva vakna vid två för att vi blir fyra i sängen, varav två är som roterande helikopterblad, så har vi beslutat oss att lösa detta på ett annorlunda sätt. Det gör att båda barnen oftast sover och att vi i allafall får möjlighet att sova varannan natt.
Haft sjukstuga här hemma
Nu är ytterligare en period av sjukdom kommit till sitt slut. Började med att jag hade feber och då hemma tre dagar i veckan som varit. Sedan blev lillfia sjuk i fredagsmorse, vaknade med hög feber. Så då fick hon vara hemma från förskolan i fredags. Och den höga febern höll i sig tills igår kväll. Idag var hon sitt vanliga jag och ingen förhöjd temp. Skönt är att Fritjof och maken har klarat sig denna gång från att bli sjuk. Med tanke på att jag mår bra och lillfia inte har haft någon feber idag så blir det jobb och förskola för hela familjen.
Tagit examen!
Senaste månaden har det varit fullt upp för mig. Januari började med praktik för att sedan ha en vecka teori. En fruktansvärd vecka då jag hade sjukt barn hela veckan. En vanlig vecka hade det inte varit några problem. Men just denna vecka så skulle en hemtenta skrivas och skicka in för att sedan ta examen i Sankt Ragnhilds kyrka på fredagen. Så paniken var ganska total under veckan, för att hinna med allt och ändå vara en bra mamma till mitt sjuka barn. Men nu har jaf äntligen fått svar på hemtentamen med ett godkänt resultat och nu är också examensansökan inskickad. Har även börjat ett nytt jobb, som sjuksköterska, även om jag inte får kalla mig eller genomföra så mycket sjuksköterskeuppgifter då inte legitimationen är i min hand än. Månaden avslutas med förkylning och en ihärdig feber. Hoppas och håller tummarna för att nästa månad för med sig mer friskhet, både hos mig och Tomas men även hos båda barnen.
Adventstid, tid att vara vaken?
Nu har vi börjat med lite julpynt, eller kanske inte så mycket julpynt men adventspynt allafall! Har även bakat lussekatter, pepparkakor och chokladkola. Lussekatterna blev inte lika bra som de brukar, som de blivit tidigare år. Då jag inte hittade mitt vanliga recept så fick det bli ett annat och inte lika bra. Just nu slöar jag och Tomas i soffan helt utslagna efter att knappt sovit på över en vecka. Det medan våra små hjärtan sussar sött. Förutom att barnen sovit dåligt och varit stökiga på nätterna så har jag dessutom börjat ny praktikplats vilket gör att jag är ännu mer trött. När ungarna somnat i bra tid så är det ett guldläge att få tillbaka lite sömn så snart blir det att krypa till kojs. Det för att ladda energi för resten av veckan.
Sedan sist
De senaste vekorna har gått så fruktansvärt fort, men då har det också hänt mycket.
Fredagen den 28 november till och med morgonen den tredje december så tog vi en liten semester. Semester och semester, jag funderade på studierna större delen av tiden, men vi åkte iväg och umgicks med nära och kära. Under helgen så umgicks vi med svärfar Ulf med familj. Matilda fick träffa farfar med familj för första gången. Vi åt och drack gott och barnen trivdes som fisken i vattnet. Var helt enkelt mycket trevligt och avslappnat. Under söndagskvällen träffade vi en av Tomas kompisar. Vi var ute och åt på en trevlig resturang med god mat i Malmö, Piccolo Mondo. Kvällen avslutades hemma hos henne framför Shrek. På måndagsförmiddagen fortsatte resan över bron till Köpenhamn och min syster Ida. Vi var på ”Jul på Tivoli” på Tivoli. Var även på ”Build a Bear”, ungarna fick en Anders Apa och Karin Kanin. Vi fick även se på Idas lägenhet, som vi inte tidigare har besökt. Vi hade ett mycket trevligt dygn hos syrran. Efter detta blev det en tur till Tyskland, där vi hittade Fritjofs nya vapendragare, Shaun. Blev även lite vin med oss hem.
I söndags så träffade vi Matildas Gudmor, vi hade en mycket trevliga timmar tillsammans med barnen.
Där emellan har det annars mest handlat om studier, skönt att kursen snart är över! Snart bara ett år kvar till examen!
