Ångesten…

Känner att ångesten gör sig påmind. Samma som kommer varje år när det är dags att sluta semestern och gå tillbaka till vardagen. Skulle gärna ha lika mycket till. Vart försvann de fyra långa veckorna egentligen? Trotts att  jag känner en viss ångest för tillbakagången till vardagen och till ordning och reda så känns det som om det kan vara ganska skönt. Dels att få lite struktur i ens liv. Vill även träffa mina älskade arbetskamrater igen. Trivs så bra på jobbet med kollegorna, känns som om man har kommit hem på något vis. Så det är bara att uthärda ångesten tills man kommer till jobbet och den försvinner!

Eat, Pray, Love

Kollade även på ”Lyckan, kärleken och meningen med livet”, som har originaltitel ”Eat Pray Love”. Det det är en amerikansk dramakomedi som visades på svenska biografer i slutet av förra året. Filmens handling är baserad på Elizabeth Gilberts bästsäljande biografi med samma namn. Skådespelerskan Julia Roberts spelar rollen som den nyskilda Elizabeth. Liz flyr från problemen som finns där hemma och ger sig ut på en resa runt jorden och hamnar i Italien, Indien och Bali. Även den svenska skådespelerskan Tuva Novotny kan man se i rollen som Liz bästa vän under Italienresan. Man får följa likväl den inre som den yttre resan Liz gör under detta år.

Detta är en tänkvärd film som verkligen berör. Tycker absolut att alla borde se den. Kanske allra mest de som själva har genomgått en skilsmässa. Livet blir bara vad man gör det till även om det krävs tid för att såren ska läkas.

Varför byter man?

Jag sprang på en gammal klasskamrats pappa idag! Vi kom att prata om att hans dotter har bytt namn. Inte efternamn som man ofta gör när man gifter sig. Vilket är helt normalt. Hon hade nämligen bytt sitt förnamn. Undrar varför man gör det? Ett förnamn som man alltid har haft byter man när man kommer upp i slutet av tonåren. Jag förstår det liksom inte. Handlar det om en sen frigörelse eller en protest gentemot föräldrarna? Eller är handlar det om att det har hänt något fruktansvärt, så man bara vill glömma allt. Att byta namn är ett steg mot detta. Men frågan kvarstår i mitt huvud. Varför byter man?

Vill bara vakna upp från denna mardröm!

Jag och Tomas vill just nu bara vakna upp ur den mardröm vi för tillfället lever i. Under natten mellan torsdag och fredag så var det värsta åskovädret i denna del av landet. Vi båda vaknade av en ordentlig smäll. Måste slagit ner någon stans i närheten kom vi fram till. Vi blev då av med all el i huset och Ludde skakade av rädsla. Vi somnade senare om med en skräckslagen hund emellan oss och i tron att nästa morgon skulle elen vara tillbaka. Men icke hade fortfarande ingen el på morgonen, så vi fick inte det livsnödvändiga morgonkaffet. Ringde innan vi åkte till jobbet till vårat elbolag för att felanmäla elavbrottet. De var senare ute och kontrollerade och drog slutsatsen att vi hade el. Konstigt! Men senare förstod vi varför.

Vid ett tiden på natten så hände nämligen det man inte trodde kunde hända en själv. Åskan slog ner i skorstenen på vårt uthus. Men detta fick vi inte reda på förens det blivit ljust och min far hade undersökt den saken. Skorstenen blev klyvd på mitten av kraften i blixten. Det hade vi väl kunnat leva med. Men den kraft som bildades vid nedslaget gjorde att det mesta blev urbränt. Elen utomhus försvann helt och maskiner inomhus så som till exempel datorer och modem blev förstörda. På lördagsmorgonen så märkte vi också att i till följd av åskovädret och nedslaget inte hade något vatten.  Nu pågår en genomgång av alla maskiner för att undersöka vad som klarat sig och vad som gått sönder.

Med tiden vi förstod vad som hade hänt och vad som kunde ha hänt så kom chocken. Luften har gått ur oss och vi känner att det räcker nu. Nu vill vi bara vakna upp ur den här mardrömmen!

Just nu, just här!

Jag sitter ute och älsklingen sitter där inne och håller på med datorn. Kanske inte så kul men det är helt underbart ikväll att sitta ute i trädgården i solen och läsa ett magasin. Känner mig konstig idag på ett konstigt sett… Vet verkligen inte varför men jag känner mig konstig på ett sett som jag inte känner igen. Men det är säkert bättre i morgon.

Har tänkt mig att sitta här ett tag till innan jag tar en dusch och kryper i säng. Så sov så gott inatt alla!

Allt och inget!

Har hört att det väckte reaktioner av det som jag skrev tidigare idag. Jag menade inte att jag inte vill ha besöket över midsommar. Utan jag är väldigt glad för att dessa kommer, ser verkligen fram emot det. Men jag vet att jag kommer vara grymt trött på torsdag kväll och då är det inte jättekul att sitta och vara trevlig. Men det kommer gå hur bra som helst.

Är nu på väg mot sängen för att sova efter att ikväll jobbat till 22. Snart upp och tillbaka, imorgon, till jobbet. Go’natt!

Hatar eller förlåter?

Har funderat länge på en företeelse som jag  har kommit i kontakt med. Det handlar om att bli sårad och inte, men också att man kan bli lika sviken av två personer, men den ene vill man aldrig mer se igen då man blivit så sårad. Det medan man har en betydligt bättre bild av den andre. Kanske till och med ser att denne inte hade kunnat gjort något annat, det trotts att man vet att personen ifråga har gjort ett val som skadat eller sårat en. Man kanske till och med skulle kunna umgås med denna individ. Varför blir det såhär egentligen? Någon som har någon idé?

Självklart handlar det om hur man blivit sårad. Men jag tror inte det spelar någon roll då man i snarlika situationer kan se på verkligheten på olika sätt och därmed att väcka olika känslor.

Varför blir det såhär och varför känner man såhär egentligen?

Just nu

Sitter nu och har rast på jobbet. Visst är det trevlig personal och trevliga boende. Men jag kan konstatera att jag inte är en person som skulle välja detta om jag skulle behöva komma in någonstans. Inte ett optimalt läge. Finns bara asfalt runtomkring, och enbart en inglasad balkong för de boende att gå ut på. Alltså inget optimalt för en person från landet.