Hela livet just nu…

Känns som man inte hinner med något. Minst 32 timmar i vecka ska vi vara på praktikplatsen, sedan har jag åtta timmar i veckan att pendla. Sedan ska man ju hinna med man och barn. Dessutom är det massor av skoluppgifter att göra. Åtta timmar i vecka ska vi egentligen sitta. Om det bara hade varit detta så hade det kanske inte varit så stora problem. Men med tanke på att jag varit lite halvhängig hela hösten så finns inte riktigt kraften där.

Nu blir det att vila lite så jag orkar jobba till 22 ikväll!

Kullbergska vecka 36

Vad tiden går fort! Har redan gått första veckan på den tio långa praktiken. De fösta två veckorna ska jag vara på operation och uppvaket. Trivs med de jag arbetat med hitintills. Något som känns väldigt skumt men väldigt ”kul” är att jag går sätta venkatetrar i armen och koppla till dropp, även ha patienterna och deras värden under uppsikt efter operationen. Även tillreda medicin. Nästa vecka lät det som om jag skulle få vara med på operationer, ska bli riktigt intressant. Hoppas bara jag kommer palla med det, vill ju inte svimma!

Länge sedan!

Nu var det jättelänge sedan jag skrev något här! Varken haft tid eller ork, inte heller någon större inspiration. Senaste månaderna så har det mest varit jobb, plugg, barn och graviditet. Så allt annat har fått kommit längre ner på listan att göra. Men har nu tänkt ta upp bloggandet igen!

Fortsatt trevlig dag!

Veckans snackis

Veckans snackis måste helt klart vara snacket angående regeringens, Statsministers, förslag om att höja pensionsåldern till 75år istället för 65år. När man pratar om det med folk så väcker det känslor hos många. Hur ska en hårt kroppsarbetande man/kvinna orka med att jobba till 75? Man kan ju verkligen undra hur han tänker, om han över huvudtaget har gjort det. Diskussionerna kommer garanterat att fortsätta en tid till.

20120209-220117.jpg
Hur som helst så kommer jag nu att försöka sova. Godnatt!

Känns vemodigt!

Just nu känns det väldigt vemodigt. Vi ska nämligen åka och lämna in min Saab. Det är den absolut bästa bil jag har kört, funkar alltid och är grymt skön att köra, även sittkomforten kan inte någon av konkurrenterna slå. Men med tanke på att märket nu har gått i konkurs så känns det ännu mer  vemodigt. Kommer kanske aldrig mer köra en Saab någon mer gång.

2012

Nyårsaftonen har jag och min älskade blivande man firat hos min kära blivande svärmor. Har varit en trevlig kväll tillsammans med Tomas storebror Johan och mamma Eva. Med trerätters middag, gott vin och en god rysk champagne vid tolvslaget. Med tanke på att jag har varit uppe sedan strax efter halv sex i morse så kände jag att det var dags för mig att gå och lägga mig. Nu ska det bli skönt att sova!

Tänkte på en sak för en stund sedan. Känns bra att nu kunna säga att i år kommer jag bli fru Sör. Tänk att jag ska gifta mig i år. Ska även börja plugga för att bli sjuksköterska. Året som nu bara är en dryg timme gammal kommer förändra mitt liv på många sätt. Och ser verkligen fram emot dessa förändringar.

Vill bara hälsa alla läsare ett ”Gott nytt år!”

Ständigt på jobbet!

Just nu så känns det otroligt jobbigt, känns som om jobbet är med hela tiden. Känns som man aldrig är ledig. I vaket tillstånd så dras tankarna till jobbet. Finns även med under nätterna, i form av mardrömmar. Vet inte hur länge jag ska orka med det. Måste försöka slå bort alla tankar på jobbet när jag går därifrån. Alltså det är inte något speciellt som gnager det är bara jobbigt, hela situationen. Det gör att man inte kan peka ut någon specifik sorts situation, vilket gör att man inte kan prata med någon om det. Det finns bara i mitt medvetande ständigt.

Vill inte sitta och klaga på det men jag känner att jag måste få ut det.

Längtar!

Nu längtar jag något så otroligt mycket. Det till advent, jul och allt vad det innebär. Att få börja med handling av julklappar, pynta och bara njuta av att lyssna på julmusik. Jag bara älskar julen!

Hur ska man handla?

Blir lika fundersam varje gång. En i personalen frågar en brukare om var man önskar att få gjort under dennes städtid. Svaret kommer då till personalen att dennes dotter eller son kommer med sin respektive inom en timme, så idag vill de bara få dammsugit och torkat golv, och badrummet såklart. Personalen gör detta för att brukarna blir nöjda, men frågar extra noga om denne inte ska damma av lite också. Men får nej på frågan om dammandet. När kollegan då går därifrån så är brukaren mycket nöjd med städningen. Vilket gör att även personalen är nöjd då brukaren fått det denne velat ha. Efter ett par veckor så ringer sonen eller dottern och klagar på att den som städat inte har gjort det ordentligt, det var ingen som hade dammat. I och med denna händelse så har frågan angående hur mycket man ska skriva in i journalerna aktualiserats. Frågan som också då kommer upp i huvudet är att är det brukaren eller de anhöriga vi ska hjälpa och lyssna på?

Helt sjukt!

Har lånat denna artikel från bloggen som Josefin Knave driver. Man blir bara så upprörd att någon kan ha och även uttrycka dessa åsikter i dagens 2011. Hade det varit för 50-60 år sedan det publicerats så hade man kunnat förstå det, samhället och normerna var ett annat då. Hoppas verkligen att denna karl bara vill provocera, men det vet man ju aldrig. Det finns ju gott om idioter i världen! Eller skulle man kanske ta och kedja fast kvinnorna vid spisen igen???