Under dagen medans maken arbetade har vi, jag och barnen hunnit rensa dotterns garderob på urvuxna kläder. Efter rensningen är garderoben enbart halvfylld. Även rensat och organiserat om i lådorna i köket. Dock ville maken under kvällen lägga tillbaka vissa delar av det utrensade tillbaka till lådorna. Men det blev även en stund att ta det lugnt i horisontellt läge.
Nu tar familjen helg på riktigt då vi haft en myskväll framför en film och tillhörande snacks.
Lugn fredag som startade bra
Fredagen har börjat med en trött mor och dotter, men nu har alla iallafall fått i sig frukost. För att kunna vakna har jag behövt ett antal koppar kaffe och lite mobil och datortid. Det samtidigt som sonen sitter just nu och spelar ”Minecraft” på x-boxen och dottern kollar klipp på youtube. Ska försöka att sedan försöka kicka igång dagen ordentligt och få något gjort här hemma. Har funderat på att rensa dotterns garderob och kanske även försöka rensa ut saker i köket som inte används längre. Men vi får se hur det går med mins planer. Dagen får helt enkelt bli som den blir.
För ett antal veckor sedan var jag sjukhuset och tog ett cellprov. Fick svaret idag, visar att det inte har kunnat hitta några cellförändringar och att det är tre år tills jag får nästa kallelse cellprovtagning. Då jag upplever denna provtagning som mycket obehaglig så är det skönt att jag inte behöver uppleva detta på tre år. Kunde inte fått ett bättre start på dagen.
Vaccination?
I samhället idag pratas det mycket om att man vill att Covid-19 ska försvinna eller iallafall kunna kontrolleras på ett sätt som gör att man kan återgå till en mer normal tillvaro. Nu har ett antal olika vaccin tagits fram gör att kunna göra det. Men jag har funderat mycket på hur människor tänker angående vaccinet för covid-19. Många av mina kollegor säger sig inte vilja ta vaccinet. Att deras tänk inte är ovanligt i dagens samhälle känns väldigt skrämmande. Själv anser jag att det är en självklarhet att ta vaccinet när man blir erbjuden detta. Anser att det är en samhällelig plikt att ta detta om man kan ta det. Det för att vi någon gång ska bli av med viruset. Eller iallafall för att kunna begränsa dess framfart.
Jag anser det även viktigt för att kunna träffa äldre släktingar, som tillexempel min mormor. Som jag inte kunnat träffa på cirka ett år då man inte vill riskera att eventuellt smitta henne med något.
Förtroende för den enskilda läraren
Många har åsikter om dagens skola, att de inte lär barnen det de ska lära sig. Visst finns det pedagoger som man inte har förtroende för. Men vi är nöjda med barnens lärare, bådas klassföreståndare, både Camilla och Anna, har vid stort förtroende för. Även de flesta av resterade pedagoger har vi stort förtroende för, även om det finns vissa undantag.
Vet att det var många som ansåg att men inte lärde sig tillräckligt på den skola som jag gick under både låg- och mellanstadiet. Men det handlar nog om vilken inställning barnen och dess föräldrar har till utbildning. En lärare kan inte tvinga barnen att ta in den kunskap som de erbjuder barnen. Men jag intog mycket kunskap från dessa år då jag var intresserad av att ta in kunskap. Båda barnen är mycket intresserad av att lära sig saker. Just nu är Matilda främst intresserad av att lära sig bokstäver, siffror och att lära sig läsa. Fritjof däremot är väldigt intresserad av de flesta ämnena även om so verkar ligga honom varmt om hjärtat. Hoppas att detta håller i sig och att barnen blir engagerade i sitt lärande och skolarbete även fortsättningsvis. Så för våran del har barnens lärare vårat fulla förtroende om de inte bevisar att man inte kan anförtro dem det förtroendet. I dagens samhälle känns det som kanske föräldrar ska ifrågasätta deras barns intresse för inhämtande av kunskap och elevernas uppträdande i skolan istället för att alltid misstro pedagogernas kunskap och deras mål att maximera elevens inhämtande av kunskap.
På grund av min erfarenhet av skolgången samt på grund av min erfarenhet av att lida av dyslexi kommer göra att jag kommer ha krav på mina båda barn att göra sitt bästa i skolan. För mig är det viktigt att även vara engagerad i deras skolgång och finnas där när de behöver stöttning eller läxhjälp. Om någon av barnen skulle lida av dyslexi skulle de aldrig kunna använda det för att slippa lägga manken till när det gäller skolarbetet då jag vet att det kommer att gå bara att man måste lägga ner många timmar extra än de andra eleverna.
Fenomen som jag ställer mig frågande till
Jag har funderat på ett fenomen som framkommit de senaste dagarna på sociala medier. Det handlar om julgranar. Redan förra veckan började folk ta in och pynta sina julgranar. Det är väl en sak om man har en plastgran hemma. Dessa kan ju vara uppe året runt om ägaren nu skulle vilja det. Men det är inte dessa jag reagerar på och inte riktigt förstår. Utan det är att man redan första veckan i december ställer in julgranen. Hur klarar sig julgranen i värmen utan att tappa barren till själva julen? I vanliga fall dricker julgranar ordentligt men hur mycket vatten granen får så brukar den de inte klara sig fina hur länge som helst och knappast en månad. Själv kommer vi införskaffa och ta in en gran i nästa helg eller i början av julveckan. För annars kommer inte granen, efter egen erfarenhet, att klara sig till vi slänger ut den vid tjugonde knut. Eller är det något sätt som alla använder sig av som inte har kommit till vår vetskap?
Villhöver
Vill ha, behöver eller kanske bara önskar mig. På årets önskelista står blandannat ett tyngdtäcke och en slowcooker. Går tittat på de båda sakerna under en längre tid men inte unnat mig själv varken det ena eller det andra då de kostar lite båda två. Har istället lagt pengar på familjen, make och barnen. Täcket önskar jag mig för att få en bättre sömn och ligga mer still i sängen. Slow cooker vill jag ha då det verkar så smidigt att sätta igång den och sedan kunna göra något annat under tiden och sedan ha maten klar en viss tid.
För även om man mest vill ha att Coronaviruset ska få ett slut, samt att man vill få/ha snälla och ordentliga barn så kan materiell lycka ibland vara trevligt.
Livet upp och ner
Sedan sist har det mest varit jobb, familjen och allt som vardagen innebär.
Senaste tiden har fallen av patienterna med coronaviruset inom regionen ökat lavinartat. Därför har våran vardag blivit allt mer osäker. Vi fick för någon vecka sedan det färdiga schemat för tio veckor framåt. Bara några dagar senare fick vi veta att schemat kan komma att förändras efter regionen vilja. Därför kan man inte planera varken sitt liv eller sin jul. Skulle även kunna flyttas till en annan arbetsplats, till avdelningen för coronapatienter eller på någon annan avdelning på sjukhuset. Som en person som älskar ordning och reda, att kunna planera gör detta att det blir allt mer jobbigt.
Även restriktionerna från folkhälsomyndigheten samt de från skolan påverkar oss lika mycket som alla andra. Men det och den osäkerhet som regionens beslut har medfört har livet blivit svårare. Därav tystnaden här inne.
Hur som helst så ska jag ha en dag på jobbet, först administrativa uppgifter på förmiddagen för att sedan ha ett möte med kollegorna som jobbar natt. Lär gå åt många koppar kaffe under dagen, redan två stycken intagna.
En historisk helg och fars dag.
I fredags var det 388 år sedan Gustav II Adolf stupade i dimman på slagfältet vid Lützen. I lördags tills idag är det däremot ä en helt annan historisk händelse som gör sig påmind. Det är nämligen på dagen 500 år sedan Kristian tyrann genomförde Stockholms blodbad. Då han på Stortorget i gamla stan lät avrätta ett stort antal personer som var motståndare till honom som kung. Även om han lät påskina att avrättningarna hade andra orsaker.
Den historiska helg som det faktiskt var var inte speciellt uppmärksammad av familjen. Något som däremot var uppmärksammat var farsdag. Jag hade kontakt och gratulerade min älskade pappa, som alltid finns där för oss. Maken firade denna dag med att få teckningar och kort från barnen. Men även med ett besök på ett folktomt Ikea för att inhandla det som får Matildas nya rum att bli mer mysigt och funktionellt. Väl hemma fixades det i vårat och barnens rum. Dagen avslutades med tacos till middag och den nya Beck filmen för mig och maken.
Nu är vi åter tillbaka i vardagen och jag har en långvecka på jobbet framför mig.
Gustav Adolf-dagen
Igår när jag kom hem efter att ha haft visionsdag var jag trött och hade fruktansvärd huvudvärk. Jag var på introduktion av avdelningens nya lokaler som vi flyttar till den 18 november. Den andra medicinavdelningen flyttar redan nästa vecka. Att jag inte mådde bra under gårdagen gjorde att jag och barnen inte kunde titta på det nya avsnittet av programmet ”Drottningarna”. Det till barnens förtret. Lovade dem då att vi skulle se programmet när barnen kommit hem från skolan idag.
När jag var och storhandlade under förmiddagen fanns funderingarna om jag skulle inhandla Gustav Adolf bakelser till hela familjen dagen till ära. Kanske till och med kunna äta dem framför programmet. Insåg därefter att barnen inte skulle vara lika glada över bakelsen som att få se det historiska programmet. De skulle bli gladare om de fick lite chips istället för en bakelse.
Vi pratade här hemma bara för någon vecka sedan om Gustav II Adolf och vad som hände i Lützen 6 november 1632. Det var när programmet ”Drottningarna” behandlade dennes dotter, drottning Kristina.
Fotoboken som blev av
I samarbete med Önskefoto har vi äntligen kunnat göra en fotobok från vår resa till USA 2018. Vi har tänkt att vi skulle göra en fotobok tidigare men som det mesta så kommer vardagen och livet emellan och den tänkta fotoboken kommer allt längre ner på att göra listan. Men när vi fick erbjudandet så slog vi till.
Det tog lite tid att få ihop boken men efter en stunds arbetande, eller några timmar fick vi ihop en mycket fin fotobok. Bokens pärm är inte av hård kartong utan av ett mer stadigt papper. Bokens blad upplevs ha hög kvalité, stadiga och blanka ark. Fotona är av hög kvalité och känns inte alls korniga på något sätt, helt enkelt väldigt skarpa.
En fotobok eller kanske en fotokalender blir en fin gåva till någon man bryr sig om eller till sig själv. Intresserad? Gå då in på önskefoto och använd koden BZZ2020. Med koden får du 50% på alla fotokalendrar, fotokort och muggar, 45% rabatt på alla fotoböcker och 40% rabatt alla väggdekorationer och framkallade bilder. Observera att sista giltighetsdagen för koden är den 11/11 2020.