Har jobbat idag, efter jobbet blev det handling till kvällens bravader. När jag väl kom hem så blev det att plocka hemma och förbereda för middagen som jag hade under kvällen. En farsdagsmiddag stod på schemat. Vid straxt innan sex ikväll kom mamma, pappa och lillesyrran Ida på middag, resten av familjen var i Ullared. Hade gjort kött men var rädd att det skulle bli för salt men det var ICA:s potatisgratäng som förstörde middagen, den var ättersalt. Maxi i norrköping kommer få sina fickar varma i morgon var så säkra… Det dracks vin och det diskuterades allt mellan himmel och jord. Flera tårar föll och det var många skratt. Jag älskar verkligen min familj, de är helt underbara. De vill mig alltid väl och gör allt för att man ska må så bra som möjligt. De vet också att jag alltid älskar dem och gör vad som helst för att de ska må så bra som möjligt.
Min Helg!
Har varit ledig i helgen, haft fullt upp! Har städat typ 170 kvadrat, burit möbler hit och dit, byggt ihop en stor bokhylla, umgåtts med pappa många timmar, varit hos storasyster med familj, bytt till vinterdäck, tänt ljus på anhörigs grav och varit i Linköping och shoppat. Nu ska det bli en underbar söndagskväll i soffan och något varmt i handen. Mycket har jag hunnit med och det känns jättebra! Men nästa lediga helg så kommer det bli lite plock i hemmet för mig själv och med hög musik, så är det tänkt iallafall.
Nära och kära!
Jag läste syrrans blogg i går. Efter det så kom jag att tänka på en speciell sak som hon skrev om. Nu när det har varit mycket i mitt liv och varje dag är en större kamp än vad dagar är under andra perioder i livet. Då bryr man sig om de nära och kära, varesig man uppmärksammar dem på det. Man omvärderar också värdena i livet.
Mina föräldrar och systrar med familjer betyder väldigt mycket för mig och de vet också om detta. Mormor, Morfar och Farmor vet att jag bryr mig om dem och jag veta att de även om de inte alltid säger det så bryr de sig om mig. Men alla dessa finns i min närhet och jag kan hälsa på dem när jag vill. Men för femton år sedan försvann en mycket viktig person ur mitt liv, nämligen farfar. Vi syskon hade en speciell relation till honom. Jag och mina systrar har under vår uppväxt varit mycket hos våra farföräldrar. Inte för att mamma och pappa behövde barnvakt utan att de var en så stor del av våra liv då de bodde så nära. Jag kan komma på mig själv att jag när jag tänker på honom eller får en känsla som påminner om honom så får jag ett leende på läpparna. Nu har vi alla tre egna liv och tiden räcker inte riktigt till det som man skulle vilja göra. Han försvann från oss alldeles för tidigt, han var ett levande exempel på att rökning dödar. Ska i alla fall tända ett ljus vid graven till helgen.
Tänker på honom!
Barnvakt
I morgon är jag ledig från jobbet. Det är helt underbart, då vi haft en vidrig vecka på mitt arbete. Ska också ladda för att arbeta helg. I morgon ska jag nog ta sovmorgon, slippa vakna av väckarklockan. Det för att sedan ta hand om min lilla systerson. Mosters lilla älskling! Ser fram emot morgondagen, då jag kan skämma bort honom.
Fars dag!
Fars dag närmar sig med stormsteg, såg att det var söndagen den åttonde november. Både mors och fars dag tycker jag är svårt att komma ihåg. Men mors dag är lättare att komma ihåg än fars dag. Varje år vid den här tiden så ställer jag mig frågan är det sista eller första söndagen i november som det är fars dag, att man aldrig lär sig. Ska självklart fira min far på något sätt men vet inte riktigt hur än. Troligtvis en upplevelse då han princip har allt han kan tänka sig och underkläder eller slips är inget kul.
Bilar är något növändigt ont
Bilen är ett för oss som bor nära vår natur, på landet, något nödvändigt. Vi måste för att komma längre än vad vi orkar cykla eller gå. De flesta behöver en bil för att vi ska kunna ta oss till våra arbeten. Detta gör att när det händer något med bilen så är vi otroligt sårbara och isolerade. I onsdags då jag började arbeta 12 och jag skulle åka iväg till jobbet så gick inte bilen igång. Vad gör man i ett sådant tillfälle? Stressen kom allt närmare och jag ställde mig frågan om jag skulle kunna ta mig till jobbet idag. Jag löste det hela med att ringa pappa, som bor i närheten. Han kom med startkablar för att kunna starta bilen, men den var heldöd. Som tur var så kunde jag låna en bil av mamma och pappa. Under mitt arbetspass så hade pappa och min svåger undersökt bilen och funnit att problemet var att batteriet hade kortslutits. När jag kom hem vid halv tio så fanns det ett nytt batteri under motorhuven. Skönt att man har en familj som hjälper en när man behöver dem. De är helt underbara!
Dagens bravader
Efter gårdagens delade tur så var jag mycket trött och näst intill stupade i säng efter en dusch, även att jag hade vilat ett par timmar mitt på dagen så var jag helt slut. Idag hade jag bytt bort min 7-15 tur, arbetade förra söndagen istället. Så på schemat så stod det sovmorgon, men vem var uppe med tuppen, jo jag. Visst jag tog det väldigt lugnt under förmiddagen. Laddade för eftermiddagens bravader, Williams dop. Det är min syssling som döptes. Det låter ganska långsökt men barnets mamma har växt upp som en kusin åt mig då hon är ca ett halvt år yngre än mig, fast hon egentligen är min mammas kusin.
Kände mig snyggare än på länge, ska ut med jobbet om någon vecka så nu vet jag vad för kläder som det blir den gången.
Bilden är från nt 22/8 2009
Familjen är underbar
”Älska mig mest när jag förtjänar det minst för då behöver jag det mest” så lyder ordspråket. Så är det också. Hur mycket man än bråkar med sina systrar eller bröder så kommer de att finns där när man som mest behöver dem. När någon har svikit. I alla fall mina systrar. Min kära systerson visar även han att han bryr sig om moster. På sitt lilla egna sätt.
Stort tack att ni finns! Tycker om er så mycket
bild lånad av Ida