En blogg om livet som fru, mamma och sjuksköterska
I morgon smäller det i London! Inte en bomb utan det kungliga bröllopet mellan William och Kate. Med tanke på vilken rojalist jag är så kommer jag garanterat att sitta bänkad framför vår tv. Kanske inte hela tiden men en stund i alla fall.
Är det någon annan som ska se på det kungliga bröllopet imorgon?
Under de senaste året, åren tycker jag att livet på landet verkligen har kommit upp på tapeten. Den nya generationen vill både läsa och inreda efter en lantlig stil. Alla tidningar och böcker som tar upp detta visar att det verkligen finns en efterfrågan om detta.Tidningen ”Lantliv” och ”Allt i Hemmet”:s nyligen utgivna nummer av lantspecial är två av en rad olika tidningar som fokuserar och underblåser trenden. Visst finns det en trend som uppmuntrar att leva lantligt. Jag skulle vilja önska att det handlade om att människor skulle vilja befolka de små samhällena eller byarna på landsbygden igen. Men så är inte fallet riktigt. Denna trend handlar mest om inredningen. Man vill ha en lantlig stil, men helst i den stora lägenheten mitt inne i staden, nära till allt. Visst det handlar säkert också att man vill flytta till hus med den lilla trädgården som man kan odla lite i. Men dessa hus får gärna finnas i ett villaområde med cykelavstånd till stadens puls, för den vill man inte vara utan.
Jag menar inte att man måste leva ”slitet” för att man bor på landet. Visst kan man följa vissa delar av dessa trender, i den lantliga inredningstrenden. Själv har jag tillsammans med nära och kära satt in ett sprillans nytt ”lantligt” kök i vårt hem här i glesbygden. Jag gillar den stilen och köket passar perfekt i huset. Men jag tror att många som en gång har vuxit upp på landet kommer tillbaka till orten och slår sig ner senare i livet. Dessa människor tror jag inte alls i samma utsträckning hoppar på denna inredningstrend, man lever ”lantligt” så man behöver inte låtsas att man gör det. Att man lever ”lantligt” behöver inte betyda att man är bonde. För så är inte fallet för de flesta människor som bor i samhällen på den svenska landsbygden.
Om knappt en timme så är det exakt 25 år sedan. Sedan Sverige kom att ändras radikalt, det oskuldsfulla Sverige inte längre var så oskuldsfullt. Det är då nämligen exakt 25 år sedan Olof Palme, våran statsminister, mördades på en gata i Stockholm under en promenad tillsammans med hustrun på väg hem från ett bio besök. Pratade om det på jobbet, de flesta om inte alla visste precis var de var och vad de gjorde när de fick höra nyheten. Men när jag fick frågan så fick jag förklara att med tanke på att jag bara var knappt två år så blev jag inte medveten om detta förrän många år senare. Men nu har det alltså gått ett kvarts sekel sedan detta fruktansvärda skakade Sverige.
Alla hjärtans dag är här i morgon! Man kan bara inte missa det. Var man än vänder sig eller hör så pratas det om det. I tv, tidningar, internet, affärer och bland gemene man så pratas det om denna kärlekens dag. Blir bara så trött. Varför ha en dag som man ska visa att man tycker om någon. Är det inte bättre att ge något eller visa det på annat sätt alla andra dagar då man inte ”måste” säga det. Personligen blir jag gladare med en bukett blommor i mars eller oktober än på just 14 februari. Att visa sin kärlek en annan dag blir liksom större. Samtidigt bör man tänka på de människor som inte har någon. Mår de dåligt annars så mår de inte bättre av att samhället vill manifestera tvåsamheten med den 14/2. Men samtidigt så skulle jag även bli glad om man fick blommor på måndag, man är ju inte bortskämd med att älsklingen kommer hem med blommor.
Det största minnet från alla hjärtans dag är alla dåliga minnen från högstadiet och gymnasiet då man hade rosutdelning i skolan. Då det delades ut rosor till dem som hade pojkvänner, hemliga beundrare eller killar som trånade efter dem. Själv fick jag aldrig några rosor. Samtidigt som jag visste så blev jag lika arg och besviken på mig själv varje år över att jag satt där i klassrummet och hoppades för att sedan bli besviken. Kanske skulle han, den snälla och snygga killen som jag ville skulle se mig skicka mig en ros. Men detta hände aldrig. Denna situation känner nog många igen sig i från alla hjärtans dag under sin skoltid.
Ska ni fira alla hjärtans dag på något sätt?
Ibland undrar man hur en del tänker. Som igår tillexempel då jobbets tv stod på och visde ”Efter tio”.Det var ett par med deras lilla dotter. De hade lagt ut massor av kort på sin dotter på fb. Sedan så hade dessa bilder kapats och använts av andra fb användare som menat på att detta var deras barn. Jag anser inte att detta ska kunna ske, men de flest vet att det kan ske och att det finns idioter överallt. Sedan blir de förvånade att folk och även polisen menar att de får skylla sig lite själva. Hur tänker de egentligen?
I dagens NT lyfte man fram att man från och med sommaren 2012 inte längre kommer kunna läsa upp redan tagna betyg på komvux. Har varit på diskussion länge men nu verkar det som om det kommer bli verklighet. På många andra ställen i Sverige har det redan införts. Men nu är det alltså Norrköpings tur att införa detta. Många verkar bli förvånade och upprörda över detta. Jag kan förstå varför de blir upprörda men håller verkligen inte med dem i sakfrågan. Jag anser att man ska plugga under den tiden som man går i gymnasiet, festar man mycket och bara struntar i skolan men ändå gör sig ett ”G” i alla ämnen för att få ett slutbetyg. Många under min tid på gymnasiet resonerade att på sättet att det är roligare att festa än att plugga och man kan ju alltid plugga upp betygen efteråt så varför bry sig nu. Säkerligen tänker många elever som går på gymnasiet nu också så. Det är en stor kostnad för samhället att låta dessa människor gå på gymnasiet, så jag anser att man bör kunna ställa vissa krav på eleverna. Min ståndpunkt i denna fråga framgår nog tydligt. Men jag anser att man ska kämpa på under gymnasietiden och har man fått ett betyg så får man nöja sig med det, alltså stäng dörren till Komvux för elever med G eller VG.
Jag läste ett inlägg på bloggen ”Underbara Clara” för någon dag sedan. Denna blogg tycker jag är mysig i största allmänhet. Inlägget som jag fastnade för och fick mig att fungera handlade om oss kvinnors handlande. Hon tar upp det där att man alltid försöker vara duktig på allt man gör. Det är verkligen så i många fall, men det finns ju självkart en kategori som inte gör detta. Jag måste säga att jag känner mig väldigt träffad i hennes text, alltså i den första kategorin. I likhet med henne så vill jag använda ett exempel från min egna uppväxt.
När jag gick både i högstadiet och gymnasiet så skulle man få MVG i alla ämnen. Fick jag mindre så var det katastrof. Det var ju inte alltid så lätt att genomföra då jag har dyslexi. Detta gjorde att jag fick lägga all min tid på skolan, för att ändå inte komma upp till det ”rätta” betyget. Dels ledde detta till att jag kanske kunde ha valt på något annat sätt. Kanske spenderat delar av den extratid som jag lade ner utan att få ut något av det på andra saker som skulle kunna ha gynna mig senare i livet. Efter jag fyllt arton och börjat jobba extra så hade jag fortfarande kraven på mig själv att kunna prestera max i skolan och vara minst lika bra som de som ”bara” gick i skolan. Samtidigt så skulle jag orka jobba så mycket som möjligt, helst lika mycket som sådana som inte själva gick i skolan. Till detta ska man också lägga till att jag var allt annat än nöjd med min kropp och att jag gärna ville bli älskad av alla. Trotts att uträkningen inte gick ihop så pågick denna karusell i ett antal år, det tills kroppen sade ifrån. Jag fick betala priset för att vara perfekt på allt. Eller snarare för den dumheten, mer än någon annan kan kunna tänka sig.
Många flickor strävar efter att göra allt perfekt, att vara perfekt. Men det är inte värt att bränna ut sig så totalt. Och jag vet vad jag talar om!
I min värld så är ett jobb på en vårdcentral ett serviceyrke, är det inte så?
Ringde idag till den vårdcentral som jag tillhör för att boka en läkartid för värken i mina händer. Kvinnan jag pratade med var så arrogant och otrevlig. Hon menade på att skulle jag ha en läkartid så var det bara att ta ledigt. Men hallå, vi är väl inte till för dom utan det är väl de som är till för oss. Förlåt att jag har ett jobb som verkligen kräver att jag är på plats. Hon pratade till mig som jag hade varit ett barn och att jag ringde för att det var kul. Men det är väl det sista man gör om man inte kan lösa det själv. Förstår verkligen inte att denna extremt otrevliga människa får ha kvar sitt jobb. Hon borde lära sig att kunden är det viktigaste för henne, vi betalar faktiskt hennes lön.
Blev ingen kusinträff i helgen, mycket tråkigt då jag sett fram emot det. Blev istället en spel och vin kväll med hela familjen. Var trevligt! Alla var där förutom Daniel, syrrans man, tråkigt men sant.
Men när vi kom hem så hade en åkare i Baltikum ringt till Tomas. Han undrade vad vi i Sverige egentligen höll på med. Vi var som två frågetäcken men gick in på Aftonbladet på nätet och där stod det att det varit en självmordsbombare i Stockholm som sprängt sig i bitar. Känns väldigt otäckt, ett terror attentat här hemma i Sverige. Förut var känslan det händer inte här, men nu har det gjort det!
Nu är det officiellt! Kanske inte kom som en stor överraskning. Men nu har Mona Sahlin gått ut och meddelat att hon avgår som partiordförande för socialdemokraterna. Har väl varit på gång i alla fall sedan valet som lär ha varit det sämsta på mycket, mycket länge. Så nu står platsen tom men snart kommer garanterat platsen vara tillsatt. Jag skulle tro att den kommer innehas av en man.
Väntar nyfiket på beslutet!